ingridwi

till helgen. Jo, så är det. Vallningslägret är inställt på grund av att den stackars instruktören gått och skadat ryggen. Undrar just om det var nån ko som gjorde det? Jag vet inte för han sa inget om det. Jag vet i alla fall 8 mycket besvikna vallningssugna som hade längtat väldigt mycket. Inte kunde vi byta helg heller för ridhuset är uthyrt resten av vintern...Ja, ja, inget att göra åt. Vi får väl hitta på nåt annat kul då. Och försöka få till ett läger nästa år istället.

Men det är en trevlig sak som jag faktiskt får göra i helgen nu när jag blir hemma. Och det är att gå på cocktailparty. Jodå, det är sant! Jag har aldrig varit på nåt sånt och vet inte om jag kan uppföra mig på rätt sätt. Om det är nån av er som vet så får ni gärna berätta hur man gör och vad man bör ha på sig och så. Jo, jag förstår att man bör ha en "cocktailklänning" men jag vet inte hur en sån ser ut och jag vet definitivt att jag inte äger nån! Och vad i hela friden ska jag få Klas att ta på sig då? Jeans och T-shirt lär ju inte vara ett alternativ. Som sagt, kom gärna med goda råd. Lite spännande är det ju...:-))

Och så får det väl bli lite trevliga skogspromenader och sånt. Kanske en tur på Mosjön om Mo-tanterna är på hugget. Och så ska det väl adventsstädas och ljusstakar och adventsstjärnor ska placeras ut här och där. Och så måste man visst dricka lite glögg och äta en o annan pepparkaka har jag hört. Ja, nog ska vi kunna få den helgen att gå också...

Fast nu är det ju bara onsdag idag och ett par dar till att jobba innan det blir helg. Bokjobb imorron och förhoppningsvis kan jag åka till tryckeriet på fredag och lämna ifrån mig den färdiga boken. Idag har jag jobbat med filmen som förhoppningsvis ska vara klar snart. Det tar sån tid att justera ljudet och fixa till klippen och en massa annat pyssel som ska göras. Idag kom han som den handlar om och tittade på det som är klart. Han bjöd mig och fotografen på lunch sen så jag antar att han gillade det han såg... Lite nervöst är det allt när det börjar närma sig offentlig visning. Men roligt också förstås!

I väntan på adventspromenadbilder så får se ni några av dom fina bilderna på bl.a. en badande hund (Brrrr!!!) som Harriet tog när hon hade hand om lilla Lin en förmiddag i november.

  



   





 



  

Vintersnuvan har slagit till. Huvet är fullt av nåt onämnbart och både huvet och halsen gör ont. Inget kul alls. Det började redan i fredags och har sen blivit värre och värre och idag känns det inget vidare. Men det ska väl gå över så småningom. Jag måste bli frisk till helgen för vi ska ju på nötvallningshelg. Nåja, i lördags var jag i alla fall så pigg så att Harriet och jag och hundarna gav oss iväg på en riktig långpromenad. Vädret var fint så det var en riktigt skön dag. Vi gick först upp på Halåsberget och sen ner till älven och sen runt berget och så upp igen och hem. Vi gick iväg vid halv 11 och kom hem igen vid halv 4. En timmes fikapaus hade vi men annars gick vi mest hela tiden. Hundarna gjorde inte mycket väsen av sig på lördag kväll, och det gjorde inte jag heller...
Harriet hade som vanligt kameran med, så här kommer lite bilder från promenaden:


Lin är beredd...

     
Lin i farten. Voys bär fikat. Hedvig och Lin. Jag och mina vovvar.

  

Dragkamp. En bit på väg. Hedvig tittar fram i gräset. Voys.

       
Noah och Voys får godis av mig. Lin har hittat en fin pinne...och vill dela den med mig.
Elden fick vi till slut igång så att den räckte till att grilla våra korvar. Noah hamnade i röken.


Det var fler än Harriet och jag som var fikasugna.

   
Och så fångade jag Harriet på bild mitt i fikat.  Och såhär skumt blev det på vägen hem.

Och på söndagen var jag ganska däckad av snuvan så det blev en lugn dag. En lagom skogspromenad var allt jag orkade med. Träffade Marita och Bertil med Linus och Stövar´n så vi gick en bit tillsammans. Idag ska jag försöka kurera mig och ladda inför kommande helg...och jobba förstås. Jag har en del som bara måste bli klart den här veckan. Men jag ligger bra till så det ska nog lösa sig.

Jag tycker inte att jag har gjort så mycket "hundigt" den här veckan än. Förutom dom vanliga promenaderna förstås. Men träning har det varit dåligt med. Jo, lite slalomträning förstås. Jag har provat lite med triangel, dvs delat slalom i 3 delar med 4 pinnar i varje och ställt dom i en triangel. Det blir lätt att byta håll och man får många ingångar. Jag har haft bågar på 2 av delarna och 1 del har varit utan. Det har faktiskt gått rätt bra så jag ska försöka i helgen att träna lite mer helt utan bågar. Och förhoppningsvis kunna sätta ihop till en hel slalom utan bågar så småningom.

Ja, promenader har det ju som sagt varit i alla fall. Harriet har varit här och gjort mig sällskap ett par gånger, så därför ska ni få se lite fin-fina bilder som hon tagit. Värsta fina hunden har hon fotat! Kolla här:

 
Lilla Linelutten....


...igen...

...och en gång till. Visst är hon fin!?!


Pappa Poooiii, som Harriet säger.

Och så lite familjebus med pappsen och storebror Royne
(eller Voys som han egentligen heter).

     



En annan sötnos som brukar kallas för Vidved...


Och här tror jag att hon leker fladdermus... Lin vet jag inte vad hon liknar...
och så Lovis som tar det lugnt.


Stubbsvansar på språng...Och där kom jag med på bild...Hedvig igen...
Och Lin med världens längsta tunga.
       

Noah drar på för fullt!


Härligt att ha med en proffsfotograf när man går ut och går! Och det enda som behövs är att säga att hon får kaffe om hon kommer hit....
Tack igen, snälla Harriet för att jag får använda dina fina bilder! Bloggen blir ju så mycket roligare av dom! Och här har jag försökt fånga fotografen på bild, men hon har ju alltid kameran framför ansiktet...och Lovis undrar vad hon gör.



Jag ska göra nya försök att fånga henne nästa gång...

Idag när jag gick med hundarna så var det verkligen svartvitt. Det hade fallit lite mer snö under natten och färgerna i naturen hade liksom försvunnit.  Fast när man tittar på bilderna så är det mera blått. Vackert på sitt sätt i alla fall. En och annan hund passade också in i färgskalan.

Var tog alla färgerna vägen?


Inga färger här heller...


Till och med Hedvig ser lite svartvit ut...


Mera svartvitt.


Och när jag vände mig åt andra hållet...jodå, svartvitt.


Här också.


Men är inte den lilla, lilla pinnen som Lin hittat lite, lite brunaktig?


Visst skymtar det lite grönt i granarna där bakom dom vita tussarna?


Nämen titta! En grön skog med blå frukter i trädkronorna...


Och se där, en röd och vit hund och grönt lingonris.

Så skönt att det ändå fanns lite färg kvar där ute!

har det varit i veckan. I onsdags morse lämnade Hedvig på djursjukhuset för att operera bort en liten knöl som jag hittat på henne. Det var ingen stor operation så hon var pigg och glad igen efter bara några timmar. Knölen ska skickas på analys, så nu hoppas vi bara på ett besked om att det inte var nåt farligt. Men det är alltid lika jobbigt att lämna ifrån sig hundarna på djursjukhuset, man kan ju liksom inte förklara för dom vad det är frågan om. Och det är alltid lika skönt när man får hämta dom med sig hem igen och allt har gått bra. Man är väl lite fjompig, men så är det.

Harriet var ledig och fick med sig Lin så hon fick leka med gråbenen halva dan. (Jag fick åka till Filmpoolen och jobba medan jag väntade på att få hämta hem Hedvig). Dom var ute och gick på promenad vid Storsjön och sen åkte dom till Åsmundgården och la spår och grejade i skogen där. Harriet sa att min hund var knasig  och badade och hade sig hela tiden. Här är några av dom jättefina bilderna som Harriet tog när dom var vid vattnet. Jag lägger in fler en annan dag så har ni nåt att se fram emot!

 
Pappa Noah, brorsan Voys och lilla Lin


Familjebus.


-"Titta, vilken fin nos pappa har!"


En blöt men väldigt söt hund...

Sen stannade gråbenen hemma hos mig till på torsdag kväll för Harriet jobbade sent. Dom är så mysiga och snälla och det är så roligt att få låna dom ibland. Jag tog med mig dom till träningen i Dille så Harriet fick tillbaka dom där. Fast jag hade lika gärna kunnat ta med dom hem igen...
Hedvig fick inte följa med till Dille för hon har ju tratt på huvet mest hela tiden för att hon ska låta bli såret på magen. Och Lin får bara vara med på min egen träning så hon fick inte heller följa med. Igår var det ju sån träning där jag och AnnaKarin är instruktörer. Det är så roligt, för dom som är med på träningarna är så himla duktiga. En del är ju nästan nybörjare men så duktiga ändå.

På torsdag på dan tog jag en långpromenad med alla 5 hundarna. Det var jätteskönt väder, soligt och fint. Passade på att ta lite foton med mobilkameran. Min rätta kamera har jag tappat i backen så den har gått sönder. Så det får duga med mobilfoton så länge.


Vackra vovvar i skogen.

     
Lin och Noah.    Gamla Lovis still going strong!   Voys och Hedvig.    Noah, Voys och Lin.
     
Lin i solen.    Hundar i sol och min skugga.    Vackre Voys.    Pälshög med piraya i mitten.

Och till sist en bild från idag. Det kom lite snö i natt och det gillar vi. Det blir vitt och fint och kvällarna blir lite ljusare då.

Torsdagsträningen i Dille gick jättebra. Hedvig var riktigt på hugget och jag fick springa på ordentligt för att hinna med. Härligt! Lilla Lin skötte sig fint, hon var tyst och snäll medan hon fastbunden väntade på sin tur. Och när hon fick träna var hon duktig och var med mig trots att det fanns en massa roliga kompisar att springa till. Hon blev lite fundersam på gungbrädan, men det kom hon snabbt över. Kontaktfälten börjar sitta ordentligt nu, även med provokationer. Kul.

Ja, så var det då dags för säsongens sista tävling. På fredagen, kl 13 bar det av mot Rättvik för 2 dagars tävlande. Gittan och jag packade in oss i AnnaKarins bil med hundar, burar, väskor och ryggsäckar. Dom yngsta och äldsta hundarna fick stanna hemma, så vi hade bara 3 hundar med oss: Tito, Hedvig och Is. Vi stannade till i Sveg, världens medelpunkt... där vi fikade och tog en promenad. Sen åkte vi vidare mot målet, Hotell 4 hästar i Rättvik.

När vi kom fram till Rättvik åkte vi först till Körhallen där tävlingen skulle hållas, för att sätta upp burarna så att vi skulle vara klara med det eftersom vi hade banvandring tidigt på lördag morron. Sen åkte vi till hotellet och packade in grejorna, rastade hundarna och så var det middagsdags. Förra gången vi var i byn besökte vi en liten restaurang i närheten av hotellet. Maten där var helt ok och ägaren var rätt skojig. Så vi bestämde oss för att gå dit igen, och det var lika gott och roligt den här gången. Tyvärr kan jag inte berätta vad det roliga bestod i utan att hänga ut ägaren lite så det gör jag inte.
Efter middagen gick vi hem igen och tog en promenad med vovvarna och sen var det dags för lite Idol och en fredagspilsner. Det blev inte sent eftersom det var frukost kl 6.30 för att vi skulle hinna i tid till första banvandringen.

Lördag morron kl 5.45 ringde väckarklockan och vi studsade glatt upp ur sängarna, på med kläderna, i med frukosten och så en lagom promenad till tävlingsplatsen. Först var det lagtävlingar, både agilityklass och hoppklass. Det var omkring 20 startande lag i large och vi hade startnummer i mitten i båda. Vi hade ju bara 3 hundar att starta med efersom vår fjärde lagmedlem, Tina med Steppa, inte kunde åka med pga att Steppa löpte. Tyvärr blev laget diskat i båda klasserna. Men jag var nöjd med Hedvigs fart i båda loppen, och att hon gjorde en nolla i agilityloppet. I hopploppet fick vi 10 fel, en rivning och slalomfel (jag hade för bråttom...). Hon var riktigt på hugget så det var så roligt att köra. Och banorna var jätteroliga med bra flyt.

En stund för eftertanke fick vi kl 15.00 då all verksamhet i hallen avstannade och alla deltog i en tyst minut till minnet av agilitydomaren och vännen Lena C Carlsson som avled 26 oktober. Allt var tyst under en minut förutom några spridda hundskall. Och dem är jag säker på att Lena log åt i sin himmel.

På eftermiddagen var det dags för dom individuella klasserna. Det började med agilityklassen där vi hade ganska sena startnummer alla 3. Hedvig höll god fart genom hela loppet men kraschade i oxern. Det var en tvär sväng efter den och jag tajmade förstås fel med att ropa på henne när hon var mitt över... Sen gjorde jag ett byte bakom A-et som jag inte heller skulle göra så där fick vi en vägran. 10 fel blev det alltså där.
I hoppklassen hade vi fått startnumren nästan efter varann trots att det var nästan 100 startande hundar. 11, 13 och 16 hade vi. Hedvig var fortfarande på hugget och vi lyckades med en bra nolla någon sekund under referenstiden. Riktigt bra eftersom hon har haft svårt att klara tiderna i hoppklasserna förut. Jag var nöjd med min körning också, jag lyckades göra det som jag hade tänkt mig på rätt ställe och i rätt tid. Inte dåligt av en vimsig gammal tant! Resultatet av detta lopp blev en 28:e plats...

   
Bilder från den fina hallen. Ljus och trevlig med ett jättebra underlag att springa på både för hundar och människor.

Lördag kväll hade vi bestämt oss för att gå till restaurang Sjövillan och äta. Vi har varit där också förut. Det är ett så fint ställe, mysig miljö och ruskigt god mat. Även denna gång var maten jättegod och servicen förträfflig. Så vi promenerade hem mätta och nöjda, med ett lagom stort hål i plånboken. Så fick hundarna sig en kvällspromenad och vi gjorde oss redo för den obligatoriska dokumentationsfilmen. Vi har dokumenterat några av våra tävlingsplatser tidigare med en liten film om platsen och kanske en liten historia. Påhittade eller sanna, det varierar....Det har varit allt från beiga tanter i Umeå till religiösa betraktelser i Gagsmark och mordgåtor i Hälsingland. Ja, ni förstår vidden och allvaret i det hela...

Nåväl, denna gången skulle vi reda ut varför Rättvik heter just det. Gittans detektivbyrå fick uppdraget och hon hittade då en inföding, nämligen Vik-Toria Vik-Lund, en riktig dalkulla. Hon berättade på dalmål om hur rättviksborna arbetade med att vika handdukar och servetter till hotell och restauranger i byn. Eftersom de skulle vikas rätt så fick byn heta Rättvik. Finurligt eller hur? Be gärna om att få se filmen någon gång, det är en upplevelse. Jag lovar. Så här ser Vik-Toria ut:

 

När Vik-Toria gått hem och vi hade filmat klart så fick vi oss lite kaffe och avec. Jojomän, det är till att festa loss! Vi tog till och med en öl lite senare, så det var riktigt festligt. Vi kollade på loppen från dagen och Is satt som vanligt limmad vid teven och studerade intresserat sina lopp. Hedvig föredrog att vila sig i form till nästa dags lopp och Tito lade sig snyggt tillrätta i plyschsoffan (med filtöverdrag...). Så här såg dom ut:

    

Efter en god natts sömn var vi så redo för en ny tävlingsdag. På söndagen började det med de individuella loppen, först agilityklassen och sen hoppklassen. Hedvig och jag lyckades nolla agilityklassen som var rätt trixig men kul, med några sekunder tillgodo på referenstiden. Det blev en 15:e plats som jag är väldigt nöjd med i den konkurrensen. Många diskade sig och jag tror att det var mindre än hälften som kom i mål.
I hoppklassen var Hedvig lite seg i starten för hon gick några steg framåt i starten och blev lite osäker på om hon hade gjort nåt fel där. Men efter några hinder taggade hon till och vi gjorde ett rätt bra lopp ändå. Men det blev 0,53 tidsfel så nån helnolla blev det ju inte denna gången tyvärr.
I hopplagklassen diskade vi oss. Jag lurade Hedvig så hon sprang förbi ett hinder och råkade springa tillbaka in i tunneln, som vanligt var det enbart mitt fel. Och totalt en diskning för laget alltså.
I agilitylagklassen tog vi oss igenom allihop men Hedvig och jag fick fel i slalom, givetvis för att jag hade för bråttom igen... Eftersom vi åkte iväg hemåt så fort som möjligt efter den klassen så vet jag inte vad vi kom på för plats, men vi fick i alla fall en placering.
Hedvig var trött på söndag eftermiddag och det var hon inte ensam om. Bordercollien på bilden vet jag inte vad han heter, men så här låg han hela eftermiddagen och sov, mitt i allt spring och stoj. Ljudnivån i hallen var stundtals öronbedövande så det är inte så konstigt att både folk och hundar var trötta i slutet på helgen.

 

Vi kom hem utan missöden (Tack för bra körning, AnnaKarin!). Lin blev jättelycklig för att hennes kompis Hedvig äntligen kom hem så hon hade nån att leka med. Lite glad att se mig var hon förstås också. Det var jättemysigt att få en kram av Johanna som hade kommit hem från Stockholm medan jag var borta. Hon har ju varit borta en hel vecka. Klas verkade också rätt nöjd med att vi var hemma igen allihopa.

Tack Mo-Tanter för trevligt sällskap och glada skratt i helgen! Vad det skulle vara trist utan våra tävlingsresor!

Ja, det känns som om hundträningen ligger i malpåse nu sen vi tog in agilitybanan. Det blir ju förstås lite slalomträning med Lin men annars inte mycket. Jag kom på igår kväll att jag skulle lära Lin att ta apportbocken. Eftersom jag just har lärt henne att backa så gjorde hon ju det så fort jag tog fram klickern...Så fort jag tittade på henne så backade hon så fint så. Nå, till slut fattade hon att jag ville att hon skulle ta den där träbiten i munnen. Fast helst ville hon gnaga på hörnet på den. Och lite äckligt måste den ha smakat för hon ville inte gärna ha den i munnen. Men pinnar i skogen går bra att bära kilometer efter kilometer... Hedvig tittade förväntansfullt på när jag tränade med Lin och när Lin var klar för dagen var det Hedvigs tur. Hon har inte tränat med apporten på jättelänge men visste ju precis vad hon skulle göra. Men hon kunde inte sitta still med apporten för hon var så ivrig så hon backade sittande runt mig med apporten i munnen och viftande svans. Det såg jättekul ut! Till slut lugnade hon sig och höll den jättefint.

Annars jobbar jag med bokformgivning (tråkig sådan) och filmklippning (kul men svårt) om vartannat blandat med möten och en del administration (lät fint eller hur!). Och så försöker jag hinna med att hälsa på brorsan mest varje dag på sjukhuset. För hur kul kan det vara att ligga där! Jag skulle i alla fall vilja få många besök om jag var tvungen att vara inlagd. Han mår i alla fall ganska bra efter omständigheterna och jag hoppas verkligen att han blir frisk snart! Och när jag hälsar på honom brukar jag passa på att titta in till min granne AnnaBritt som också ligger på samma avdelning. Hon brukar bli så glad för besöket.

Ikväll kom Harriet och grabbarna hit efter jobbet och vi tog en promenad i skogen i mörkret. Vi hade pannlampor så att vi kunde se var vi satte fötterna och reflexer på hundarna så att vi kunde se var dom var. Voys och Lin tog en liten tur utom synhåll men annars höll dom sig snällt omkring oss. Månen tittade fram lite men ännu gav den inget ljus som räckte. Det blir väl bättre när snön kommer och det blir fullmåne. Då är det mysigt med kvällspromenader! I alla fall var det skönt med en tur i skogen med sällskap och slippa gå ensam på vägen med koppel på hundarna. Och ridningen var inställd ikväll så det passade ju bra med lite annan aktivitet.

Johanna har det kul i Stockholm där hon provar på att vara fotograf den här veckan. Hon har inte tid att prata med oss på telefon så jag får läsa hennes blogg för att veta vad hon håller på med. Känns i alla fall bra att veta att hon är i goda händer hos Carola och Mattias. Men lite tomt är det här hemma i alla fall...

Imorron kväll är det äntligen agilityträning i ridhuset igen. Det ska bli himla kul och bra med lite träning eftersom vi ska iväg till Rättvik och tävla i helgen.

Jag har inga nya roliga bilder att lägga in idag så jag plockar fram ett par som Johanna tagit för ett tag sen på en busig Lin.



Hyfsat lugn och sansad...



Lite busig...



Och, nej då, hon har inte rabies....tror jag.

Idag fick det bli en lugn dag med lite grejande hemma i huset. Det kan behövas ibland. Men direkt efter frukosten tog jag bilen till Mo för en promenad med Gittan och AnnaKarin och alla hundarna. Flocken har minskat sen sist eftersom AnnaKarins snälla gamla borderterrier Gustav reste till hundhimlen i torsdags. Så nu har vi tillsammans 7 hundar, blandat gamla och unga. Mina: Lovis 14 år, Hedvig 5 år, Lin 10 mån. AnnaKarins: Oskar 14 år, Is snart 3 år. Gittans: Tito 5 år, Bell 11 mån.

Vädret var jättefint i morse med mycket frost och nån minusgrad. Jag dokumenterade som vanligt promenaden med mobilkameran, så här kan ni se några olika varienter av älgpass, ett av dom med 2 exemplar av den ovanliga "Ruggugglan" som ibland häckar i skogarna kring Mosjön...;-))) och så förstås lite hundar och granar och annat vackert!

   



Jag tycker nog att de ovanliga fåglarna påminner om Gittan och AnnaKarin,
men det kanske är inbillning...

   
Frostiga träd.                   Julgrans-wannabe.         Några av de 7.

   
Hela gänget.                    Oskar, Lovis bror.      Gittan har godis.

Medan vi gick hemåt blev det plusgrader och det regnade faktiskt lite grann. Men det var en riktigt skön promenad. Nu ska jag söndagsvila lite och läsa en stund i boken jag fick av AnnaKarin. "Marley och jag" heter den och handlar om en gul labrador.

I går kväll fanns en ny extra klar stjärna på himlen. En god vän har gått bort, alldeles för tidigt. Hon har varit sjuk en längre tid så det var lite väntat men ändå är det så tungt när man får ett sånt besked. Hon var en av de omtänksammaste människor jag känt och hade alltid något gott att säga om alla. Hon var alltid positiv och glad och engagerad i det hon höll på med trots att hon haft det jobbigt med sin sjukdom så länge. Jag önskar att hon har det bra där hon är nu och sänder en tacksamhetens tanke att jag fått ha henne som vän.

Och nu är det vinter, för vi har plockat in agilitybanan idag. Det har ju kommit lite snö och troligen kommer det mer snart, så vi bestämde oss för att nu är säsongen slut. AnnaKarin, Gert, Klas och jag hjälptes åt att bära in alltihop i förrådet. Tack och lov har ju ridhusträningen kommit igång så att vi kan träna vidare under vintern. När vi var klara gick AnnaKarin och jag en runda i skogen med hundarna och sen tog vi en fika. Trevligt.

Sen fixade jag lite sånt som ska göras hemma och så gick jag och hälsade på i granngården en stund. När jag kom hem höll solen på att dala och jag tog en promenad med vovvarna innan det blev mörkt. Det blir ju mörkt så tidigt nu så det gäller att passa på. Medan jag var ute sjönk solen och temperaturen och dimman blev tjockare och tjockare. Men det var vackert med all frost på träden.

Johanna har åkt till Stockholm för att vara hos Carola, som är fotograf, på APU den här veckan. Hon kommer säkert att ha det jättekul där. Det är lite tomt här hemma men det är väl dags att börja vänja sig tills hon flyttar hemifrån...

Och här kommer lite bilder då. Först en stämningsbild eftersom det är Halloween...



Ruskigt eller hur??

Och så ett par frostiga vyer (klicka för större bild)

 

och så förstås lite bilder på hundarna

   

En fin bild på mina fläckiga flickor



Var rädda om varandra!