ingridwi

Ja, det är väl ungefär vad jag har gjort den senaste veckan. Och tränat agility lite emellanåt förstås. Det är ju roligt att jag har mycket jobb...så är det ju inte altid i min bransch. Särskilt inte så här års... Men den här veckan har jag jobbat väldigt mycket. Och däremellan har jag tränat vallning och agility med Linelutten.

Hon börjar bli duktig nu. På kursen i tisdags sa instruktören med en förvånad min, när vi lyckades valla omkring hennes får utanför fållan i stora hagen: - "Det trodde jag inte! Jag tror att ni har tränat!" Och det hade vi. Varje dag har vi tagit minst ett pass i fårhagen. Och i söndags var vi hos Gittan och fick valla på fri flock med hennes får. Det gick fint och därför hade jag en stor förhoppning om att det skulle funka även på kursen. Och det gjorde det alltså. Roligt är det må ni tro!


Här är det Jimmy och Snö som vallar i Mo medan Gittan håller kollen.

Johanna och jag har tagit några promenader ihop för hon gillar att gå till den lilla bäcken i skogen. Lin har en egen liten pool där som hon badar i och Johanna badar fötterna i bäcken. Hedvig dricker vatten där och jag står och tittar på...På dagarna är det ju faktiskt myggfritt där och ganska mysigt med bäcken som porlar.


Den här bilden är från början på veckan när det fortfarande var lite svalt i luften. Lin och Johanna kollar in skogspoolen.


Och den här är i slutet på veckan med varmare väder. Johanna och Lin kör hoppsa-steg i bäcken.

   
Johanna och Lin grejar på i bäcken medan Hedvig tar det lugnt och mest sitter och luktar på blommorna....


Johanna på bal vid torpet i skogen:-)

I måndags hade vi ett pass på agilitybanan med AnnaKarin, Gittan och Harriet. Vi tränade bana inför Skutskärstävlingen. Roligt! Men jag undrar jag om Lin verkligen kommer att klara av att tävla...Hon är lite splittrad i koncentrationen emellanåt. Men faktiskt går det riktigt bra också emellanåt. Nåja, vi tar det som välbehövlig träning.


Johanna klippte gräset på banan i söndags.

Igår kväll fick jag med mig Klas på en promenad upp till torpet i skogen. Så mycket myggor har jag nog inte träffat i hela mitt liv. Jag sprang nästan hela vägen hem för att bli av med dom. Men hemma på altanen var det helt myggfritt. Så där satt vi och myste en stund sent i går kväll. Vilket härligt väder!

Ikväll har vi ätit grillad lax ute på altanen och sen la jag mej i solen och somnade en stund med hundarna på varsin sida om mej. Det var så skönt, alldeles ljummet i luften och inga myggor. Johanna tog moppen och åkte till Karin på grillparty och nu sitter Klas och tittar på Stefan&Krister-revy på tv. 



Imorron ska Gittan och jag åka till Föllnge-Krokoms brukshundklubb och vara med på en liten inofficiell agilitytävling. Det ska bli roligt och en bra träning inför Skutskär nästa helg.

Ha det så bra i helgen!

har vi haft för oss i veckan. För det första har Lin och jag vallat varje dag på våra egna små tackor. Det börjar gå riktigt bra tycker jag. Idag var det ett riktigt kvalitetspass i hagen. Tackorna är väldigt snälla och medgörliga. Dom aktar sig för Lin men är inte hysteriskt rädda och dom är väldigt tama och klappvänliga för mej. Det är riktigt roligt att ha får¨på gården och så blir det så fint där dom äter. Och jag märker ju att det är väldigt nyttigt med korta men frekventa pass för Linelutten.

På vallningskursen i tisdags fick vi prova på att valla på Elsas fina stutar. Dom är också väldigt vallningsvänliga och medgörliga. Jag fattar inte att såna "kolosser" finner sej i att bli flyttade på av en liten fjollig hund. Men det gick bra för oss alla 3, eller 6...Det var jag och Lin, Sofie och Diesel och Pernilla och...ja, vad var det nu hon hette...en liten svart aussietik är det i alla fall. Vi hade hundarna i lina och tränade på att fösa dom runt hagen åt båda hållen. Sista gången fick vi själva välja en väg som vi skulle hålla och den fick inte vara bara längs staketet. Det var väl med varierande resultat, men i det stora hela gick det ganska bra. Nästa gång på kursen blir det får igen och gången därpå ska vi till stutarna. Roligt alltså!


Lin väntar på sin tur hos stutarna.

   
Sofie o Diesel, i bakgrunden instruktörerna Elsa och Eva. Alla stutar på en rad... Pernilla med hund hos stutarna.

Idag efter vallningen tog vi ett pass på agilitybanan också, Lin och jag. Hedvig är ju fortfarande sjukskriven efter operationen och får ta det lugnt nån vecka till. Men såret läker jättefint och hon är pigg och glad och väldigt sugen på att busa med Lin och att jobba med mej. I alla fall så gick det väldigt bra med Lins agilityträning också. Vi har börjat lägga på fart vid kontaktfälten nu och det funkar 9 gånger av 10 att hon stannar som hon ska. Vi tränar också slalom med fart och hinder före och efter och det går väääldigt bra. Idag gick hon också upp på gungbrädan själv och slog över den utan att jag behövde uppmuntra henne! Det var skoj! Jag tränade ju förra helgen på gungbrädan i Sveg som var lite skramlig. Då lät jag henne bara gå över den och belönade direkt med kampleksak utan att kräva kontaktfältsstoppet. Jag tror det är den träningen som gjort att hon tycker att brädan är roligare nu. Idag var det inga problem alls att få henne över och att stanna på kontaktfältet också. Det börjar faktiskt kännas som om det kan vara möjligt att starta i Skutskär nu och jag ser verkligen fram emot det!

I onsdags ville Johanna med ut och gå så vi tog en promenad sent på eftermiddan. Det var så fint på ett ställe längs skogsvägen där det rann en liten bäck. Vi stannade till ett tag och Johanna och hundarna kollade in vattnet. Det porlar så mysigt av en bäck. När jag var liten hade vi en bäck precis bakom huset och jag skulle önska att det fanns en bäck där jag bor nu också. Det är nog det enda som saknas för att det skulle vara perfekt där jag bor. Det finns ju allt annat som man kan behöva: agilitybana, får, mycket skog med promenadvägar...men inget vatten. Kanske nån snäll skogsentreprenör skulle kunna komma och anlägga ett viltvatten på min tomt??? ;-)) Och så skulle det förstås vara skönt med en asfalterad väg... Men man kan ju inte få allt här i världen. Jag är rätt nöjd ändå som det är.


Johanna och Lin studerar bäcken.
  
Johanna och Hedvig sitter i lugn och ro...och Lin kommer farande. Midsommarblomster.

Igår var jag och filmarkollegan Henrik och filmade  midsommarfirandet  vid Kyrkås gamla kyrka. Det var till vårt gemensamma projekt "Litsfilmen" som vi jobbar med just nu. Vädret var jättefint precis när vi kom dit och tills dansen kring stången hållit på en stund. Sen började det ösregna och fortsatte att göra det hela tiden som vi var kvar. Svensk sommar kallas det visst...
På kvällen var Klas och jag hemma och hade en mysig och lugn midsommarafton. Johanna var i stan och firade med kompisarna. Vi åt sushi istället för sill och tog en whisky efter maten istället för nubbe till maten. Inte dumt alls!


Midsommarstången är just rest och solen lyser fortfarande...



Folkdanslaget dansade först kring stången och sen var det dags för "vanligt folk" att ta sej en svängom. Vi filmade och hade inte tid att dansa...;-))
I bakgrunden syns Kyrkås gamla kyrka som troligen är från 1100- eller 1200-talet. Klas och jag gifte oss där 4  juli 1992. Mer om kyrkan hittar du här

Ikväll får vi middagsgäster. Ingela, Örjan och Chippen (cairnterrier) kommer och hälsar på. Vi ska äta grillad kyckling med grönsaksknyten och till efterrätt inbakad västerbottenost med hjortronsylt... Låter bra va? Och imorron blir det vallning hos Gittan. Ja, på nåt sätt ska vi nog få den här helgen att gå också... :-D

Snällast och vackrast i världen! Lovis bland blommorna vid torpet i skogen, våran favoritplats.

Min gamla vän och tävlingskamrat Lovis har flyttat ifrån mig och är numera en stjärna på himlen. I fredags eftermiddag lämnade hon mig. Hon hade varit dålig några dagar och jag insåg att jag måste ta det värsta, men ack så nödvändiga beslutet. Lugnt och stilla somnade hon på kökssoffan med huvudet i mitt knä efter att ha ätit ett antal bitar leverpastej.
Så tungt och sorgligt men ändå skönt att hon fick somna in på det sätt jag önskade, hemma på älsklingsplatsen i lugn och ro. Brorsan Oskar åkte i förväg förra fredan och förhoppningsvis kör dom sina spring-i-kapp-race bland molnen nu, precis som dom gjort hela sitt liv. Dom två syskonen blev dryga 15 år gamla och fick vara hundar hela sitt liv utan sjukdomar och krämpor.

Lovis fick ett bra liv med mycket roligt och mycket kärlek. Hon fick vara frisk hela sitt 15-åriga liv och besökte bara veterinären för vaccinationer.Och mycket glädje skänkte hon mig genom att vara den snällaste, underbaraste hundkompis man kan önska sig! Hon tyckte alltid att det var roligt att jobba och vara tillsammans med mig oavsett om det gällde agility, lydnad eller bara en skogspromenad. Vi lyckades skrapa ihop LP i alla lydnadsklasserna upp till och med Elit. Hon tyckte faktiskt att lydnaden var rolig! Tänk er en hund som gick med svansen glatt viftande genom ett helt elitlydnadsprogram! I agilty var vi med på flera SM. Vi kom 3:a 2 gånger med laget Svart Krut där också Oskar var med och vårt bästa individuella SM-resultat fick vi vid 11 års ålder då vi kom 6:a. 

Lovis var alltid snäll med folk och hundar och muckade aldrig gräl. Vilda, Hedvig och Lin fick flytta in hos oss utan  bråk. Dom flesta hundarna var faktiskt välkomna in till Lovis och hälsades oftast med en slick i mungipan. Alla människor fick också komma in, fast dom behövde lite utskällning först. Och var det så att någon lockade med en korvbit så följde hon glatt med. Hon var en ständigt hungrig hund och vem som helst kunde få prova på att köra agility med henne bara dom hade rätt sorts godis.


Sista promenaden till torpet i skogen mitt på dagen på fredag.


På väg hem...


Sen hade vi en mysstund på altanen och pratade gamla minnen. När man är dryga 15 år gammal får man vara så här grå om nosen.

Det är alltid tungt när en god vän går ur tiden men det är ändå en tröst att ha alla de goda minnen som Lovis givit mig genom åren. En bättre vän och lekkamrat skulle jag aldrig ha kunnat önska mig! Och den allra största blinkande stjärnan på himlen är hon, det vet jag!

Mera dramatik har det varit i veckan. I tisdags opererades Hedvig för att ta bort juvertumören. Första natten vaknade jag en gång i halvtimmen och trodde att hon hade dött varje gång, men det hade hon tack och lov inte. Allt gick enligt planerna, hon mår efter omständigheterna bra och såret läker som det ska. En liten tuffing är hon när det gäller såna saker. Men det är inte jag...

Gittan kom hit i tisdags kväll och hjälpte mig att valla fåren med Tito för att se om dom var vallningsbara. Det gick fint, Tito och Gittan är ju ett duktigt vallningspar. Tackorna skötte sig bra och Bell fick också känna på dom en stund. Sen fick Linelutten prova och det gick också riktigt bra. Så nu ska vi börja träna på allvar. Hedvig får ju vänta ett par veckor men Lin och jag ska öva ordentligt är det tänkt.



   

AnnaKarin och jag har varit i Sveg och haft kurs i helgen. 31 mm regn har fallit och vi var inte torra en sekund på hela helgen. Bara när vi befann oss inomhus förstås. Men det var tålmodiga och glada kursdeltagare och helgen blev ändå lyckad. Men det var väldigt skönt att komma hem, ta en dusch, äta en god laxmiddag med ett par glas vin och bli varm och torr! Och nu tror jag att jag behöver sova!

Lin, mitt lilla framtidshopp får avsluta dagens blogg...


Var rädda om era hund- och människovänner!

Hedvig med sina fina rosetter!

Ja, för tredje  helgen i rad var det tävling...(Knivsta, Umeå, Nordmaling)  och igår i Nordmaling så tog Hedvig sitt 3:e agilitycert.  Mitt livs första champion! Jodå så är det. Jag har tävlat agility sen 1989(!!) och är inne på min 6:e hund och aldrig fått en titel förut! Tänk vilken tid det kan ta. Men roligt är det förstås och stolt är jag över min lilla fula, fläckiga och fjolliga AGILITYCHAMPION!!! Och tack för grattishälsningarna!


Jag och Hedvig på 1.a plats, Tarmo med Nero på 2:a plats och Tarmo med Birk på 3:e plats.

Tävlingsledare Peo kom fram till mej när han hade fyllt i min tävlingsbok. Han gratulerade och så sa han så här ungefär: "När jag såg dej med Hedvig första gången på banan så undrade jag hur du med dina tävlingsambitioner kunde lägga ner din tid på en sån hund som hon. Men det har gått framåt kan man säga!"
Jo, det har det verkligen. Hon är fortfarande inte världens snabbaste men hon har taggat upp ordentligt och tycker det är jättekul med agility. Sjävförtroendet har ökat och hon tål att göra om hinder utan att tappa farten eller bli låg. Hon har börjat gå så pass fort att hon ibland kan missa ett kontaktfält eller riva ett hinder eller till och med ta fel tunnelingång! När jag tänker på hur hon var i början så tycker jag faktiskt att jag gjort ett rätt bra jobb med henne! ;-))

Det var många klubbkompisar som visade framfötterna under helgen. Bell tog en pinne i agilityklassen på lördag och en i hoppklassen på söndag! Roger gick upp i 3:an med Jib. Thomas gick upp i 2:an i hoppklassen med Stina. Mona och Loka vann ett lopp och fick en pinne. Det var säkert mer, men det här är vad jag kommer ihåg. Grattis allihop!

Förra helgen tävlade vi i Umeå. Och som i resten av landet så var det varmt, riktigt varmt! Men härligt förstås. Umeågänget hade som vanligt fixat en jättetrevlig tävling. Domaren Camilla Brundin hade ritat kluriga och roliga banor med mycket handling i. Jag och Hedvig lyckades inte så bra då, men 2 nollade lopp blev det i alla fall, en 4:e plats blev den bästa placeringen för oss. Is tog sitt första agilitycert efter ett grymt fint lopp och lilla Bell gjorde en fin debut på agilitybanan.

Däremellan har jag jobbat jättemycket, haft kurs och spikat staket och fått hem fåren! 7 st fina tackor betar nu i den gamla hästhagen. 5 st svartbruna och 2 st vita. Alla utom en är merinokorsningar. En av dom bruna har ett vitt E på ryggen och heter Erika. Dom andra heter bara 4 siffror. Hundarna har fått titta lite på dom men inte vallat på riktigt än. Jag har bett Gittan att komma med Tito och hjälpa mej att valla in dom. Dom verkar ganska sansade tycker jag, men det är bra att få hjälp av ett proffs. Jag vet ju för lite om hur man ska göra.

Ikväll har vi haft peppkväll på banan för några som gått kursen i vinter och som vill komma igång och börja tävla i sommar. Det var kul och dom var jätteduktiga allihop.

Imorron bitti åker jag med Hedvig till djursjukhuset för att hon ska operera bort den elaka juvertumören. Hoppas att allt går som det ska och att hon sen läker fort och bra. Det är ju alltid jobbigt att lämna ifrån sig en hund på djursjukhuset men en tröst i bedrövelsen är att det är en veterinär som jag gillar och så jobbar ju Harriet och har lovat mig att sköta om lilla Hedvig.

Hon får ju inte tävla i Skutskär pga karens på läkemedlen så jag får ju koncentrera mig på Lins debut då istället. Jag behöver bara tid för att hinna träna henne också om vi ska komma upp i samma klass som Bell vid debuten.  Och så behöver vi träna vallning... Tur att det är ljust länge på kvällarna!

Vi får väl se när jag har tid att uppdatera igen... Här kommer en liten bildkavalkad från de senaste veckorna:


Linelutten
 
Marita, Linus, lilla Eddie och Lin på första promenaden med Eddie till torpet i skogen.


Is-sonen Neo med världens snyggaste öron?

 
Is-tapparna Vie och Neo träffas i Umeå. Vad är du för en konstig prick då?


Vie tar kopplet och går på promenad med Lin som snällt hänger med.

   
Vart ska vi nu då? Efter allt promenerandet blev Vie trött och somnade i buren.


Mina fina fläckiga flickor i gräset i hemmaskogen.

   
Min favoritblomma, styvmorsviol.   Hagelskur!   Struts på vägen? Nä, bara ett par tranor.


Skogspromenad med gänget i Nordmaling. Is, Vie, AnnaKarin, Anna, Busen och Chivas, Gittan, Tito och Bell.

 
Och på sidan av vägen ser man inte skogen för bara träd...