"De e mycke´nu..."
Knivsta brukshundklubb. Banvandring för medium på agilityklassbanan söndag.
Tävlingen i helgen var i Knivsta, dvs nästgårds som vanligt...bara 60 mil. Vi åkte iväg i fredags och kom hem sent i går kväll. Scandic Uppsala var vårt tillfälliga hem. Schysst frukost och bra sängar. Det var hundutställning i Österbybruk så hotellet var fullt med fluffiga golden retrievers, slanka salukis och en och annan dandie dinmont terrier. Och så våra hundar då, en stilig bordercollie (Is) och en fällande aussie (Hedvig) som strödde små pälsbollar i korridoren. Våra småttingar Lin och Vie var uthyrda över helgen. Vie var med husse Gert och lill-matte Kajsa ute på små äventyr hemikring och Lin reste runt i norra Sverige tillsammans med Harriet, Noahpappsen, Voysbrorsan och faster Pippi.
Ett knippe shelties som vi träffade på nånstans på vägen.
Och själva tävlingen gick väl hyfsat, åtminstone bitvis. Lördagens resultat med Hedvig var en nollad 9:onde plats i agilitylopp 1 och en SM-pinne, 5 fel i agilitylopp 2 och en disk i hopploppet. Is hade 2 jättefina lopp men med 5 fel i båda och en disk.
Söndagen blev en upplevelse utöver det vanliga... Första agilityloppet gick bra med Hedvig, en nolla och en 12-plats, Is diskade sig. Under loppet jobbade AnnaKarin och jag som inropare halva loppet var. Dvs AnnaKarin var inropare när jag körde och tvärtom. Det var ganska struligt för många var tvungna att byta startnummer för att dom hade starter på den andra banan så bitvis blev det lite halvkaos. Men vi fick ihop det till slut i alla fall. Sen hoppade jag direkt över till nästa bana och satt som skrivare under mediumklassen där. Sen var det dags för hopplopp 1.
Det hopploppet blev hyfsat. Hedvig fick 5 fel i slalom och 5 fel för kontakt när vi krockade vid ett hinder. Men det kändes ändå rätt bra, hon hade bra fart och driv. Is diskade sig då han tog fel tunnelingång.
Det andra hopploppet blev en total katastrof för mig och Hedvig. Fast mer för mig än för Hedvig faktiskt. När jag startade ställde jag Hedvig och gick förbi dom 2 första hopphindren, ställde mig vid det 3:e och kallade på Hedvig. När jag sen vände mig om för attt visa på det 4:e hindret så hade nån flyttat på det! Det stod alltså inte där jag trodde det skulle vara utan jag visade Hedvig på helt fel hinder! Sen blev det jättetilt i huvudet på mig, jag visste inte alls var jag var på väg och stackars Hedvig fick inga som helst ledtrådar av mej. Tack och lov tyckte hon det var rätt ok ändå, så hon tog inte illa vid sig av min plötsliga sinnesförvirring men jag bestämde mig för att aldrig mer sätta min fot på en agilitybana utan istället börja samla frimärken med fjärilar på. Och om det finns en plats ledig i "Förvirrade-tanter-med-total-blackoutvarning-klubben" så ska jag genast gå med där också. Naturligtvis var det ingen som hade flyttat på hindret! Jag hade helt enkelt missbedömt vinklarna i banan och gjort en klantig banvandring. Loppet blev en hemsk upplevelse som dessutom finns på film! Jag vaknade i morse och kände att det var precis lika hemskt idag. Inte vet jag om jag kan skylla på att min hjärna inte orkade med både inroparkaoset, skrivarkocentrationen och så dom 3 loppen på det, men jag tror inte att det är nån ursäkt värd namnet. Vi får se om jag nånsin kommer över detta skamlopp eller om jag får ta familjen och hundarna med mig och flytta till Svappavaara och börja odla hjortron eller nåt vid sidan av frimärkssamlandet...
För Is och Annakarin blev det däremot ett topplopp! Dom gjorde ett superfint lopp med en väldigt snygg slalomingång (!) och kom 2:a nån fjuttig hundradel eller nåt efter vinnaren. Och tog dessutom sitt första Cert i hoppklass! Det ni! Grattis, grattis! Det bådar gott inför sommarsäsongen!
Nu ikväll har Linelutten och jag varit på vallkurs i Dvärsätt. Det var jätteroligt. Vi körde korta intensiva pass i fållan för att få upp intresset hos henne. Lite bus fick hon också. Gittan och Eva hade samrått och tyckte att jag skulle prova det eftersom Lin gärna åt bajs istället för att kolla på fåren. Jag tror att jag har hållit lite väl hårt i henne så att hon tappat lite lust och fart. Och det gick väldigt bra ikväll tyckte jag, så det var nog ett bra grepp.
Ikväll har jag också pratat med en snäll fårägare som ska låna mig några får så att jag har en egen liten fårgrupp och verkligen kan träna dagligen. 6-7 tackor kommer i början på nästa vecka. Dom ska visst vara väldigt tama, men inte så invallade.
I morse samrådde jag med min veterinär och bokade in en operationstid för Hedvig... Hennes juvertmör har kommit tillbaka och måste tas bort så vi får tävla 2 helger till och sen opereras hon och får vara sjukskriven till i mitten av juli. Det betyder att hon inte kan starta i Skutskär men det får vi ta. Huvudsaken hon blir frisk. Jag får ju starta Lin för första gången i Skutskär om hon nu inte tänker löpa var 4:e månad förstås...
Här kommer lite blandade bilder från den gångna veckans olika aktiviteter:
1. Tibast i skogen 2. Tackor på vallkursen 3. Instruktören Evas valp.
4. Whiskyflamberad oxfilé hos Ingela och Örjan. Mums!!
5. Gittan och Bell vallar på kursen.
6. Guds hand eller vad???
7. Vie på väg in till fåren, Boel och Gittan med hundar på väg ut och Lin längtar in!
8. Lin kollar in den nyaste medlemmen i flocken, lilla Vie.
9. Två tanter som spelar hundbandy?
10. Två tanter som spelar fårbandy?
Nä nu är det dags att hoppa i kanoten, imorron är det en fullspäckad dag på jobbet! Vi får se om det blir träning imorron kväll eller om det blir till att sätta fårstängsel istället eller både och...
Gonatt!
Vallning och annat kul
Gittan och vallhundarna Tito och Bell. Hos Gittan finns det kor också. Men dom vallar vi inte.
Nu har Gittan placerat fåren vid 25:an och igår kväll var det dags att prova hur dom var. Det är ju alltid spännande med nya får. Men Tito och Is har ju sån koll så det brukar inte vara nåt problem för varken Gittan eller AnnaKarin att fixa det. Det visade sig att dom var ganska sansade och drabbades inte av panik när hundarna kom nära. Men dom var ganska tuffa och två av tackorna försvarade sig ganska rejält. Det var roligt att se på hur dom lärde sig att det var till människan dom skulle gå för att vara trygga. Från början aktade dom sig för Gittan och AnnaKarin också, men det blev bättre efter hand.
Till slut kunde Is valla in dom i 25:an och få lite ordning på dom där. Sen fick alla hundarna prova på när Gittan sett att det verkade lugnt. När Tito och Is gjort sitt så fick även Bell prova på. Hon är så duktig och skötte sig exemplariskt i hagen. Gittan och hon passar så bra ihop och samarbetar otroligt bra.
Första mötet mellan Tito och tackorna.
Bell visade dom var skåpet skulle stå.
Tito, tackorna och Gittan. Bell håller kollen!
Svarta tackan tycker att Is ska ha sej en omgång!
Sen fick Hedvig prova och sen peppade Gittan mig att låta Lin prova också. Det gick ganska bra för båda. Hedvig tyckte det var jättekul och jobbade på ganska bra. Bra bågar åt höger, men sämre år vänster. Blir till att träna mera på vänster alltså. En tacka gick på Hedvig just som jag sa till henne så hon blev lite låg en stund, men sen gick det bra igen. Lin var lite loj och fjompig och var som vanligt väldigt intresserad av bajset. Men hon gjorde också ett och annat rätt. Det mesta sitter nog i att jag har så dålig tajming. Jag tycker att det är väldigt svårt att veta var gränserna går och när man ska säga till och inte. Särskilt när det är nya får som inte är riktigt vana vid hundarna. Men det tar sig väl så småningom får vi hoppas. Det var i alla fall jätteroligt att valla "på hemmaplan" för första gången i år. Nu är vi i alla fall igång!
En fin högerbåge med hyfsad fart.
Svarta tackan går på Hedvig. En vänsterbåge.
Räser-Lin i farten!
Lilla Vie fick sig också en vända med fåren. I koppel förstås, men det är fantastiskt att se att hon har så mycket vallning i sig trots att hon är så liten. Det blir nog en väldigt bra vallhund av henne också med hjälp av AnnaKarin. Hon är ju rätt duktig på att träna hund, men säj inte att jag sagt det! ;-))
Kolla in stilen på både hund och förare!
Fösning... och här går det undan! Och söt är hon också, lilla Isdottern.
- Titta, jag har fått stå-öron precis som pappa!
I går tränade vi agility på förmiddan. Det var AnnaKarin, Thomas och jag. Vi tränade en av banorna från Åsa-kursen. Vi hade lite problem med att få till det allihop. Det behövdes mycket analyserande, funderande, resonerande och testande innan vi allihop lyckades klara banan på det sätt vi ville. Lite anpassningar fick vi göra för varje hund, men till slut så satt den! På det stora hela så kändes det som riktig kvalitetsträning. Jättekul alltså!
Och vem är du då? Thomas och Vie träffas för första gången.
Stina och Is. Vie hälsar försiktigt på Stina. - Oj, hon morrade, bäst jag talar om att jag är snäll! Men Stina är ju en van mamma så det var ingen fara.
Lin fick stanna hemma pga höglöp när vi tränade så hon fick en egen träningsstund senare på dan. Gungbrädan funkar numera jättebra. Och slalom funkar i kombination med andra hinder också. Och den börjar gå riktigt fort nu. Jag kan skynda på henne och peppa och hon går ändå klart. Och 9 av 10 ingångar blir rätt. Det känns bra. Det som känns lite svårare är att få henne att hålla koncentrationen. Hon fladdrar på och nosar på banan och är allmänt flamsig. Men hon gör oftast det jag säger åt henne att göra även om det kanske händer lite annat också...
Häromdagen när vi tränade så kunde Lin inte hoppa. Vi tränade på ett hinder bara och hon sprang under pinnen hela tiden även om jag sänkte hindret. Till slut gjorde jag en rundbana med tunnlar och hopp och då gick det jättebra och hon hoppade glatt precis som vanligt. Jag vet inte vad det var men igår hoppade hon också precis som vanligt även på bara ett hinder. Ibland fattar man inget. Jag får ju alltid lite panik när en hund inte vill hoppa. Det första jag blir rädd för är att den har ont i ryggen. Det var ju vad som hände med Vilda så rädslan för det sitter väl i. Men Lin hade ju tack och lov inte det utan hade bara fått nåt spök för sig.
I lördags fick vi chansen att träna på skott. Grannen skulle skjuta in ett salongsgevär och höll till på lägdan som vi passerar på vägen till torpet i skogen. Jag visste om det innan jag gick så jag var beredd. Annars är ju risken att man själv hoppar till och reagerar. Lin stannade till vid de första skotten men fortsatte att leka med mig när hon såg att jag inte brydde mig. Och efter något skott till tittade hon lite på mej bara och efter några till brydde hon sig inte alls. När vi passerade nära skotten på väg hem igen så brydde hon sig inte alls fast vi bara gick. Jätteskönt att ha testat skott under ordnade former och på ett naturligt sätt så att det förhoppningsvis inte blir några problem framöver.
Lin med favoritleksaken, en konstig tygsak som säger "Muuu!" när man kastar den och piper när man biter i den.
Annars går antijaktträningen vidare. Jag har köpt en överljudspipa, en visselpipa som hundarna hör men som vi nästan inte hör. Jag har tränat hundarna att när jag blåser i den så kastar jag jättegott och jättemycket godis på marken. Och då gäller det att Lin kommer direkt annars äter Hedvig upp det, eftersom hon alltid är närmare mej. Hittills har det funkat i alla möjliga situationer. Lin tvärvänder och kommer så fort hon hör pipan. Så jag hoppas att jag snart kan få prova den i skarpt läge, dvs med hare eller rådjur inom synhåll. Vi har varit nära några gånger men inte riktigt lyckats för djuren har försvunnit innan Lin fått syn på dom. Men det verkar som sagt vara en lovande metod.
Lin har hämtat en pinne....
...som Hedvig också vill leka med. Lin tar ett bad i en av "poolerna" längs skogsvägen.
Utsikt från Halåsberget med ett ulligt och gulligt moln på himlen.
Mycket jobb och en del hund
Uppe vid torpet i skogen växer det mängder av gula blommor, majvivor eller nåt kanske? Hedvig och Lin stannade till i busandet så jag hann ta ett par bilder. Lin är som vanligt på alerten men Hedvig ser ut att ha nickat till lite på nästa bild...:-))
Har haft full huggning på jobbet i början av veckan. Mycket möten och sånt. Och så har jag blivit intervjuad för en artikel i en av stans gratistidningar. Det ska bli spännande att se vad det blir av den artikeln! Säkert blev jag jättesnygg på fotona i alla fall...;-D
Fick ett mail idag från Kent, en av mina agilityvänner, som har en av Is valpar. En bror till AnnaKarins Vie alltså. Han hade skickat med lite bilder och jag fick lov att låna en till bloggen. Det ska bli kul att följa dom små syskonen framöver. Dom ska väl både ut i vallhagen och på agilitybanan misstänker jag!
Det här är Neo Is-son, visst är han också en riktig sötnos!
I tisdags kväll var det i alla fall dags för andra träffen på vallningskursen. Det hade tillkommit några kursare så vi blev uppdelade i 2 grupper för att alla skulle hinnas med. Min grupp består av mej och Lin, Sofie och Diesel, Marie och Copee samt Gittan och Bell. Bell fick vara med oss i aussiegruppen för att Gittan och jag ska kunna samåka. Och hon har i vilket fall kommit längre än oss andra så hon tränar andra grejor. Så jag tror att Gittan tyckte det var rätt ok. I den andra gruppen är det bara bordercolliesar.
Vi fick jobba i en oval nätfålla, människa och får i fållan och hunden utanför. Det gick ganska bra första gången för Lin men hon tyckte det var underligt att vara utestängd från fåren. Det var det flera som tyckte och en och annan hoppade in till fåren och då hoppade dom förstås ut. Men med bra backup i form av Evas bc Trulsa så avlöpte allt bra. Liiite läskigt är det att valla där för järnvägen går alldeles intill hagen och tågen kör fort... Nåja, hittills har det ju gått bra och vi får hoppas att det fortsätter så...
Andra gången Lin och jag skulle in så hade Eva minskat fållan lite. Lin var rätt duktig i början och gick upp i balans och la sej ner av sig själv ett par gånger. Jag tänkte att hon kanske kommer ihåg något lite från tidigare träning i alla fall. Men efter en liten stund tappade hon koncentrationen helt och vimsade mest runt och åt fårbajs och tittade på andra hundar och så. Möjligen är hon påverkad av löpet. Men jag tror också att hon tappar lite när hon märker att hon inte har närkontakt med fåren. Vi får se hur det går nästa gång. Ska försöka träna nåt i helgen. Det är lite ont om träningsmöjligheter än så länge, men jag ska kolla en o annan tråd. Jag lyckade i alla fall inte ta en enda bild från träningen, men Tina smög runt med långa objektivet så man dyker väl upp på nån pormaskbild på någons blogg eller så...Huga!
Hade lite ont om egna bilder att lägga in idag. Har för det mesta glömt att fota när jag varit ute och gjort nåt. Och på vallningen hade jag inte ens telefonen med mig. Så ni får njuta av ett par av Harriets proffsbilder istället!
Noah, Lin och faster Pippi
Tjocka släkten. Men allvarligt talat, visst är det en jättesnygg bild!
Tack snälla Harriet för att jag får låna dina fina bilder till bloggen!!!
Sammanfattning av helgen
Ännu kan molnen och hundarna spegla sej i badviken..men inte så länge till.
I alla fall så kan vi ju börja med torsdag den sista april. En tidig morronpromenad med vovvarna. Sen tog jag bilen och for till Järpen och tröst-shoppade på Lundhags årliga utförsäljning. Kom hem med en kasse grejor förstås och en mycket lättare plånbok. Men fina grejor köpte jag i alla fall, både till mej och Klas. Johanna vill inte ha "såna där sportkläder". På vägen hem stannade jag på Kretsloppshuset i Mörsil och åt lunch. En verkligt delikat laxpudding blev jag serverad. Jag bara ääälskar laxpudding! Bra drag att stanna där alltså.
Utanför Lundhags friluftsbutik såg jag den här lilla tussilagon. Snacka om vilja och kraft. Rätt igenom asfalten bara!
På kvällen besökte Klas och jag min kompis Karin som fyllde år. Vi satt på hennes nybyggda uteplats och fick jättegod mat och gott vin tillsammans med ett helt gäng av Karins glada tjejkompisar. Johanna var med sina kompisar på stan och firade valborg. När det började skjutas raketer åkte vi hem till Åsnegården och firade tillsammans med vovvarna utan raketer. Jag tog en promenad med vovvarna till torpet. Det var en härlig kväll, ljummen och klar. Fåglarna kvittrade som galningar. Mysigt värre alltså.
Stora trädet i kvällsljus, och en liten månskära syns på himlen.
Copee, min snälla och goa inhysing. Han vickar alltid på huvudet så gulligt när man pratar med honom. Han hade det lite besvärligt med Lin för hon blev ju väldigt spännande när hon började löpa. Men han tog det väldigt bra, inget gnäll eller bråk. Men det var tur att Harriet hämtade honom på fredag kväll för då försökte han att sätta på Lin så fort han kom åt... Fast Johanna saknar honom, dom blev verkligen kompisar. Han sov i hennes rum på natten, även om hon inte var hemma. Nåja, han är i alla fall välkommen tillbaka en annan gång!
Det börjar grönska på lägdorna vid torpet.
Och mitt i det gröna hittade vi en snöfläck. Alla hundarna rullade sig och jag var tvungen att kliva omkring lite i snön jag också. Mina blekvita ben (som aldrig har varit snygga men i alla fall brunare) syns knappt mot snön...
Fredag var en varm dag. Jag tillbringade nästan hela dagen utomhus i den stekande solen. Promenader, krattande, agilityträning...you name it. Framåt kvällen var näsan rätt så röd faktiskt. Vi gick också till grannarna Marita och Bertil och morsade på den nya familjemedlemmen Eddie. Så söt! Han ser ut som nåt dom köpt i leksaksaffären. Linus uppförde sig som en riktig farbror och talade med barsk röst om vad han fick göra och inte. Ta tuggbenet var inte tillåtet. Fast efter en stund med lite övertalning gick det bra i alla fall.
Visst är han söt, Eddie Cochran, som han heter i stamtavlan.
Vi intog en god middag ute på altanen. Johanna hade som vanligt åkt till stan så Klas och jag var ensamma hemma. Vi blev sittande på altanen länge för det var så härligt väder. Sent på kvällen kom Harriet och hämtade Copee. Hon hade bråttom hem för hon hade suttit i bilen mest hela dan och var helt slut. Hon hade varit till Gäddede...Frivilligt!
Förrätten på fredag. Jag tyckte det var så fina färger. Gott var det också!
Lördag förmiddag var jag tvungen att jobba lite. Några teckningar skulle scannas in och bearbetas för att läggas i en mapp och skickas iväg. Dom ska användas till att försöka lite mer jobb. Vi får väl se hur det går. Det tar alltid längre tid att göra sånt, så halva dan hade nästan gått innan jag var nöjd. Sen tog jag en vända med krattan på gräsmattan. Många löv blir det...
Klas for iväg till stan för att fixa farfars bil. Han skulle byta däck och tvätta den efter att den stått stilla hela vintern. Sen tog han med sig farfar hit på lite lördagsmiddag. Johanna var också hemma för omväxlings skull. Det blev grillad fläskfile med klyftpotatis och kantarell&cognacssås, och stekta äpplen med vaniljkesella till efterrätt. Och lite kaffe på det. Harriet kom hit en sväng innan middan och fixade håret på Klas. Han blev sååå snygg. Hon är duktig på att klippa till folk, Harriet. ;-)) En kopp kaffe hann hon förstås med. Jag försökte bjuda på middag men hon skulle själv ha gäster. Hon beskrev pajen hon skulle bjuda på och efter den beskrivningen blev hon tvungen att lova att bjuda oss på den pajen nån gång. Så gott det lät! Det ser vi fram emot!
Efter middan skjutsade Klas hem farfar och Johanna åkte med till stan för att gå på födelsedagsfest hos en kompis. Jag tog vovvarna och gick en vända i skogen. Det var lite kyligt men väldigt skönt. Nu är äntligen hela vägen till torpet bar och ganska torr så det är så lätt att gå. Inne i skogen är det fortfarande väldigt blött, men inte värst mycket snö kvar i alla fall.
Idag är det söndag. Förmiddan tillbringades på agilitybanan tillsammans med AnnaKarin och Gittan och alla vovvarna . En liten ny stjärna var med för första gången till Åsmundgården. Det var förstås lilla Vie Isdotter. Oj, så söt hon är! Kajsa var med och passade den lilla åt AnnaKarin medan hon tränade Is.
Lilla Vie Isdotter, söt som socker! Vad ska det bli av dej då?
Vi tränade några av kombinationerna från Åsa-kursen. Det är ju en hel del nya rörelser som man måste få in i kroppen. Inte alltid så lätt, men väldigt kul. Det är härligt att vi är igång med träningen igen. Jag hade bara Hedvig med på förmiddan för Lin löper ju och är lite fjollig just nu. Jag tog en sväng och tränade med henne på eftermiddan i lugn och ro. Det gick faktiskt jättebra. Gungbrädan börjar funka bra. Nu tar hon den helt själv utan att jag håller emot och tycker inte att det är otäckt längre när den slår över. Och så tränade vi slalom. Den går också jättebra. Det verkar som om hon fattat att hon ska gå klart hela för att få belöning. Ganska fort går det också och hon ökar farten för varje gång vi tränar tycker jag. Nu ska vi börja lägga in hinder före och efter också. Lite hoppkombinationer provade vi också på. Och startträning.
Jag har anmält oss till vallningstävling i Skärblacka i juli...Det känns lite nervöst men man måste ju våga lite annars kommer man väl ingenvart i träningen heller. Bra att ha ett mål med tidsgräns. Och så har jag anmält Lin till hennes första agilitytävling i Skutskär den 2 juli. Så jag hoppas hon har mer än 4 månader till nästa löp... Men innan dess ska vi (förhoppningsvis, får jag väl lägga till så att det inte skiter sej med alltihop...) till Knivsta, Umeå, Nordmaling och Sveg...
Avslutar med en av Harriets höjdarbilder på pappa Noah, lilla Lin och faster Pippi!
Foto: Harriet Ingholm
