En ny musdräkt...
har jag köpt mig! Ni som träffar mig ofta vet att jag nästan bott i min gamla bruna musdräkt sen ett par år. Och nu har jag fått tag på en "musdräkt de luxe" ! Jamen, vad är då en musdräkt??? En Haglöfs fleecetröja som är lite lurvig utanpå och väldigt skön. Jag köpte min gamla bruna på Outlet i Avesta och har som sagt nästan bott i den sen dess. Mo-tanterna köpte sig en varsin förra året dom också. Gittan en brunbeige och AnnaKarin en svart. Men nu har jag alltså en ny, en orange variant som är lite glansig i pälsen och sååååå snygg! Visst är det fjolligt är det att vara så lycklig över en tröja, men jag blir verkligen glad av den! Och, ja, jag gillar orange...
En sak som ni kanske undrar är varför det heter musdräkt... Där kommer givetvis Klas in i bilden. Jag hade sorkfeber runt julen -07. En riktigt läskig influensasort som man får från sork, jag går inte in på fler detaljer om det. Sjuk var jag i alla fall ganska länge. Gittans man som är en humoristisk människa sa att jag hade haft musfeber. Nån vecka efter att jag frisknat till så skulle vi åka in till stan. Jag hade tagit på mig den bruna lurviga tröjan och ett par brallor i samma färgskala. Klas tittade på mig och därmed var det alltså kört: - Jaha, du har tagit på dej muuuusdräkten! sa han och skrattade. Sen dess har den hetat det. Så nu vet ni. Nog om detta.
I lördags eftermiddag kom Harriet, Rikard och grabbarna Grå och åt middag med oss. Jag passade på att experimentera lite med köttfärsen och det blev "Ingridska baconrullader med klyftpotatis och ingefärsbananyoghurt". Låter det gott? Ingen klagade i alla fall, men dom vågade väl inte :-)) Jag tyckte i alla fall att det var gott. Hör av er om ni vill ha receptet. Och Harriet höll sig faktiskt vaken efter kaffet. Kanske för att hon tog en tupplur medan jag lagade maten....;-)
I går var vi på årsmöte på Vallhundsklubben. Mötet var förlagt till Åsbo gård som har 120 mjölkkor i lösdrift med robotmjölkning. Vi fick en guidad tur runt anläggningen av ägaren Fredrik Åsbo. Jätteintressant att få se hur en sån anläggning fungerar. Det är ju lite svårt att tänka sig att korna ska vilja gå och mjölka sig själva i en maskin, men det fungerar tydligen alldeles utmärkt. Allting var datorstyrt, till och med borsten som korna kliade sig emot... Och kossorna såg ut att trivas. Dom små kalvarna var så himla söta. AnnaKarin tyckte att dom såg ut som små bordercolliesar...?
Många kossor blir det! Tur att jag kommit över min ko-skräck! ;-))
Efter turen blev det fika och sedan själva årsmötet. Det var ett väldigt trevligt möte. Stämningen i klubben är trevlig och människorna är väldigt trivsamma. Vi får hoppas på att det blir ett år med fullt med vallningsaktiviteter.
När jag kom hem tog jag en långpromenad med hundarna på den enda plogade vägen som finns på flera mils omkrets. Tack Lennart! Då räknar jag förstås inte den vanliga bilvägen. Nej, det är en skogsväg där man kan släppa hundarna och gå utan att bli överkörd av timmerbilar och annat löst. Nu vill jag inte ha mer snö, det räcker nu!
När jag kom hem igen tog jag ett pass i tvättstugan. Och hur kul är det på en skala? Nåja, det är ju kul efteråt. Efter en god middag så var det åter söndag kväll och alltså dags att umgås med Martin Beck en stund innan sängdags.
Idag har jag varit på Filmpoolen hela dan och lagt engelsk text på min film om Älg-Sune. Den ska sen skickas utomlands för att förhoppningsvis landa i någon tysk eller engelsk tv så småningom. Det var jätteroligt, för det är ju en massa med sån där textning som man inte tänker på när man ser nåt textat på tv. Och det är kul att lära sig nåt nytt. Jag hann göra ungefär halva filmen färdig så jag ska nog dit på onsdag igen och göra klart. Och då är filmen ändå bara 20 minuter lång. Det tar tid...
Nä, nu vill hundarna ut och slå en kvällspink. Jag tror jag följer med dom en sväng.
En sak som ni kanske undrar är varför det heter musdräkt... Där kommer givetvis Klas in i bilden. Jag hade sorkfeber runt julen -07. En riktigt läskig influensasort som man får från sork, jag går inte in på fler detaljer om det. Sjuk var jag i alla fall ganska länge. Gittans man som är en humoristisk människa sa att jag hade haft musfeber. Nån vecka efter att jag frisknat till så skulle vi åka in till stan. Jag hade tagit på mig den bruna lurviga tröjan och ett par brallor i samma färgskala. Klas tittade på mig och därmed var det alltså kört: - Jaha, du har tagit på dej muuuusdräkten! sa han och skrattade. Sen dess har den hetat det. Så nu vet ni. Nog om detta.
I lördags eftermiddag kom Harriet, Rikard och grabbarna Grå och åt middag med oss. Jag passade på att experimentera lite med köttfärsen och det blev "Ingridska baconrullader med klyftpotatis och ingefärsbananyoghurt". Låter det gott? Ingen klagade i alla fall, men dom vågade väl inte :-)) Jag tyckte i alla fall att det var gott. Hör av er om ni vill ha receptet. Och Harriet höll sig faktiskt vaken efter kaffet. Kanske för att hon tog en tupplur medan jag lagade maten....;-)
I går var vi på årsmöte på Vallhundsklubben. Mötet var förlagt till Åsbo gård som har 120 mjölkkor i lösdrift med robotmjölkning. Vi fick en guidad tur runt anläggningen av ägaren Fredrik Åsbo. Jätteintressant att få se hur en sån anläggning fungerar. Det är ju lite svårt att tänka sig att korna ska vilja gå och mjölka sig själva i en maskin, men det fungerar tydligen alldeles utmärkt. Allting var datorstyrt, till och med borsten som korna kliade sig emot... Och kossorna såg ut att trivas. Dom små kalvarna var så himla söta. AnnaKarin tyckte att dom såg ut som små bordercolliesar...?
Många kossor blir det! Tur att jag kommit över min ko-skräck! ;-))
Efter turen blev det fika och sedan själva årsmötet. Det var ett väldigt trevligt möte. Stämningen i klubben är trevlig och människorna är väldigt trivsamma. Vi får hoppas på att det blir ett år med fullt med vallningsaktiviteter.
När jag kom hem tog jag en långpromenad med hundarna på den enda plogade vägen som finns på flera mils omkrets. Tack Lennart! Då räknar jag förstås inte den vanliga bilvägen. Nej, det är en skogsväg där man kan släppa hundarna och gå utan att bli överkörd av timmerbilar och annat löst. Nu vill jag inte ha mer snö, det räcker nu!
När jag kom hem igen tog jag ett pass i tvättstugan. Och hur kul är det på en skala? Nåja, det är ju kul efteråt. Efter en god middag så var det åter söndag kväll och alltså dags att umgås med Martin Beck en stund innan sängdags.
Idag har jag varit på Filmpoolen hela dan och lagt engelsk text på min film om Älg-Sune. Den ska sen skickas utomlands för att förhoppningsvis landa i någon tysk eller engelsk tv så småningom. Det var jätteroligt, för det är ju en massa med sån där textning som man inte tänker på när man ser nåt textat på tv. Och det är kul att lära sig nåt nytt. Jag hann göra ungefär halva filmen färdig så jag ska nog dit på onsdag igen och göra klart. Och då är filmen ändå bara 20 minuter lång. Det tar tid...
Nä, nu vill hundarna ut och slå en kvällspink. Jag tror jag följer med dom en sväng.
Åsså var det fredag igen
Jamen herregud, var tar veckorna vägen! Nyss var det måndag och nu är det fredag igen. Visserligen har jag tillbringat delar av veckan i sängen med bl.a. magsjuka, men ändå. Och så missade jag förstås veckans höjdpunkt: Agilityträningen i Dille i går kväll :-((((( Nåja det blir ju fler gånger.
Jag har inte ens varit ute med hundarna, det har Klas fått ta hand om. Han tycker det är skittråkigt att gå med dom, men gör det snällt ändå åt mej när det behövs. Idag orkade jag äntligen ta mig runt stora rundan med dom. Skönt var det, fast jobbigt. Det var bara ett par grader kallt så det var jättehärligt. Det har snöat lite grann inatt, bara lite lätt och fin snö så det gick fint att gå i skoterspåret ändå. Träden är helt fullsmockade med frost och snö och grenarna på granarna ser jättetunga ut. Det började snöa igen medan jag var ute, stora, lätta och vackra flingor. Försökte få med dom på bild men det gick förstås inte med mobilkameran.
När jag satt och jobbade vid datorn på eftermiddan så hörde jag faktiskt lite fågelkvitter utanför från talgoxarna. Det var nog första gången på länge så det kändes lite uppiggande. Jag tror att dom var glada för att Klas fyllde på talgbollar i granen utanför på bron imorse. Våren är nog på väg i alla fall.Och med den farten som veckorna går så lär det inte dröja länge förrän det är maj... Även om man inte tror det när man tittar ut genom hallfönstret ner mot grannen. Snart ser vi inte gärsgårn alls för all snön.
Nä, nu ska jag gå och titta på när några andra dansar. Det får bli så när man har en man som är dansallergiker. Men han har i alla fall lovat att bjuda på en fredagspilsner!
Trevlig helg på er alla!
Jag har inte ens varit ute med hundarna, det har Klas fått ta hand om. Han tycker det är skittråkigt att gå med dom, men gör det snällt ändå åt mej när det behövs. Idag orkade jag äntligen ta mig runt stora rundan med dom. Skönt var det, fast jobbigt. Det var bara ett par grader kallt så det var jättehärligt. Det har snöat lite grann inatt, bara lite lätt och fin snö så det gick fint att gå i skoterspåret ändå. Träden är helt fullsmockade med frost och snö och grenarna på granarna ser jättetunga ut. Det började snöa igen medan jag var ute, stora, lätta och vackra flingor. Försökte få med dom på bild men det gick förstås inte med mobilkameran.
När jag satt och jobbade vid datorn på eftermiddan så hörde jag faktiskt lite fågelkvitter utanför från talgoxarna. Det var nog första gången på länge så det kändes lite uppiggande. Jag tror att dom var glada för att Klas fyllde på talgbollar i granen utanför på bron imorse. Våren är nog på väg i alla fall.Och med den farten som veckorna går så lär det inte dröja länge förrän det är maj... Även om man inte tror det när man tittar ut genom hallfönstret ner mot grannen. Snart ser vi inte gärsgårn alls för all snön.
Nä, nu ska jag gå och titta på när några andra dansar. Det får bli så när man har en man som är dansallergiker. Men han har i alla fall lovat att bjuda på en fredagspilsner!
Trevlig helg på er alla!
Lite helgskoj och en helt vanlig måndag
I fredags byggde vi klart montern på Kärleksutställningen. Den blev jättefin. På en av väggarna hade vi förstorat upp ett bokuppslag ur en bok av Pija Lindenbaum, och på motsatt sida hade vi ett mindra bokuppslag där vi monterade citat ur barnböcker som handlade om kärlek och mellan citaten gjorde vi egna teckningar. Jag visar inte nån bild på hela montern för jag vet inte hur man gör med upphovsrätt för bokuppslaget. Men jag kan i alla fall visa en teckning som jag gjorde på väggen med citaten.
I lördags var vi till Wången och vallade lite grann. Vallhundsklubben hade hyrt ridhuset och Ove Hansson var instruktör och hade tagit med sig några får. Det var många som var intresserade, jag tror vi var 12 st, så man hade inte så mycket tid var, men det var roligt att prova lite i alla fall. Det gick väl inte så himla bra för mej och hundarna men det kanske är förståeligt eftersom dom inte sett ett får sen i september nån gång. Hedvig var jättepigg i början men blev väldigt seg när hon började få order. Lin rände mest omkring och mer jagade får än vallade. Jag överlät bestämmandet över vad som skulle göras till instruktören, och det känner jag väl så här efteråt att jag kanske inte skulle ha gjort. I alla fall inte helt och hållet. Jag får väl tuffa till mej nästa gång, om det blir nån, och säga vad jag vill göra. AnnaKarin, Gittan och Harriet var också med och jag tyckte att det såg ut att gå riktigt bra för dom allihop. Det var riktigt kul att se Noah för han var jätteduktig.
På lördag eftermiddag kom en gammal kompis, Lotta, och hälsade på. Vi jobbade ihop i receptionen på hotell Lapplandia i Riksgränsen för sisådär en 100 år sen och träffas fortfarande lite nu och då. Hon bor i Nyköping numera. I alla fall så kom hon och hennes barn Anna och Martin, hit och åt middag och sen stannade dom över till söndag. Sen skulle dom vidare till sportlovsskidåkning i Åre. Vi hade jättetrevligt som vanligt när vi ses. Det är så skönt med såna gamla kompisar som man har ett särskilt förhållande till. Sådär att även om man inte ses ofta, så när man väl ses så känns det som om ingen tid har gått sen sist. Man fortsätter liksom bara där man slutade förra gången. Förstår ni hur jag menar? Jag tycker det är så häftigt.
När gästerna hade åkt så tog jag en riktig långpromenad med vovvarna i ett par timmar. Det var så fint väder och jag letade upp lite nya vägar som var plogade och skoterkörda så det var väldigt "lättgått" och fint. Sen gjorde jag inget särskilt utom att jag tittade på familjeserien om trollkarlen Merlin på TVoch senare på kvällen umgicks jag som vanligt på söndagarna med Martin Beck en stund. Klas var och fixade i replokalen och Johanna satt vid datorn så jag fick bestämma själv vad jag ville se.
Klas var i grannbyn och jobbade idag så jag fick för ovanlighetens skull lunchsällskap. Trevligt. Sen gick Marita och jag ut med hundarna. Det var ganska kallt -14 grader, men ganska skönt ändå. Skoterspåret var hårt och bra att gå på idag för det var flera skotrar som hade kört där i helgen. Träden var alldeles vita av både rimfrost och snö så allting var alldeles vitt. Vackert som vanligt alltså. Stora vita kristaller täcker grenar och stammar på träden och allt ser verkligen frostbitet och kallt ut. Gallret på hundgården är helt täckt av kristallerna.
På kvällen kom Harriet och grabbarna Grå och tog en kopp kaffe. Det var fullt med fläckig päls, svart päls och lite röd tröja i kökssoffan. Och många fläckiga nosar som var intresserade av vad som fanns på bordet...
Ja, som sagt, en helt vanlig måndag...
I lördags var vi till Wången och vallade lite grann. Vallhundsklubben hade hyrt ridhuset och Ove Hansson var instruktör och hade tagit med sig några får. Det var många som var intresserade, jag tror vi var 12 st, så man hade inte så mycket tid var, men det var roligt att prova lite i alla fall. Det gick väl inte så himla bra för mej och hundarna men det kanske är förståeligt eftersom dom inte sett ett får sen i september nån gång. Hedvig var jättepigg i början men blev väldigt seg när hon började få order. Lin rände mest omkring och mer jagade får än vallade. Jag överlät bestämmandet över vad som skulle göras till instruktören, och det känner jag väl så här efteråt att jag kanske inte skulle ha gjort. I alla fall inte helt och hållet. Jag får väl tuffa till mej nästa gång, om det blir nån, och säga vad jag vill göra. AnnaKarin, Gittan och Harriet var också med och jag tyckte att det såg ut att gå riktigt bra för dom allihop. Det var riktigt kul att se Noah för han var jätteduktig.
På lördag eftermiddag kom en gammal kompis, Lotta, och hälsade på. Vi jobbade ihop i receptionen på hotell Lapplandia i Riksgränsen för sisådär en 100 år sen och träffas fortfarande lite nu och då. Hon bor i Nyköping numera. I alla fall så kom hon och hennes barn Anna och Martin, hit och åt middag och sen stannade dom över till söndag. Sen skulle dom vidare till sportlovsskidåkning i Åre. Vi hade jättetrevligt som vanligt när vi ses. Det är så skönt med såna gamla kompisar som man har ett särskilt förhållande till. Sådär att även om man inte ses ofta, så när man väl ses så känns det som om ingen tid har gått sen sist. Man fortsätter liksom bara där man slutade förra gången. Förstår ni hur jag menar? Jag tycker det är så häftigt.
När gästerna hade åkt så tog jag en riktig långpromenad med vovvarna i ett par timmar. Det var så fint väder och jag letade upp lite nya vägar som var plogade och skoterkörda så det var väldigt "lättgått" och fint. Sen gjorde jag inget särskilt utom att jag tittade på familjeserien om trollkarlen Merlin på TVoch senare på kvällen umgicks jag som vanligt på söndagarna med Martin Beck en stund. Klas var och fixade i replokalen och Johanna satt vid datorn så jag fick bestämma själv vad jag ville se.
Klas var i grannbyn och jobbade idag så jag fick för ovanlighetens skull lunchsällskap. Trevligt. Sen gick Marita och jag ut med hundarna. Det var ganska kallt -14 grader, men ganska skönt ändå. Skoterspåret var hårt och bra att gå på idag för det var flera skotrar som hade kört där i helgen. Träden var alldeles vita av både rimfrost och snö så allting var alldeles vitt. Vackert som vanligt alltså. Stora vita kristaller täcker grenar och stammar på träden och allt ser verkligen frostbitet och kallt ut. Gallret på hundgården är helt täckt av kristallerna.
På kvällen kom Harriet och grabbarna Grå och tog en kopp kaffe. Det var fullt med fläckig päls, svart päls och lite röd tröja i kökssoffan. Och många fläckiga nosar som var intresserade av vad som fanns på bordet...
Ja, som sagt, en helt vanlig måndag...
Fullt med snö i 25:an och överallt
Igår och i förrgår var jag i stan och byggde monter till en utställning om kärlek. Kul tema minsann. Igår tillverkade jag och mina kollegor hjärtan till montern. Det var en riktig pysseleftermiddag. Vi hade väldigt roligt och kände oss som om vi var på dagis ungefär. Vi frossade i ros och rött, pärlor och glitter, piprensare, fjädrar och annat kul. Här får ni se en del av resultatet. Jag ska ta bild på montern sen så får ni se.
På eftermiddan igår hann jag med en promenad i Mo med Gittan, Tito och Bell. Det var jättefint väder, men ganska kallt, ca -15 grader. I alla fall i skuggan. Solen värmde ganska mycket men det var inte så mycket av den varan i skogen. Vi tog en sväng ner på sjön också. Det är så mycket snö så det går inte så bra att gå på sjön just nu. Men framöver våren är det så mysigt att gå i vårsolen där. Och då kan man ha med sig lite fika och sitta i solen och njuta vid vindskyddet. Det ni, det är nåt att längta efter i vintermörkret.
Gittan och alla vovvarna på sjön.
Bell. Tito. Och en bild i mitt projekt att dokumentera älgpassen längs promenadvägarna i Mo. Här nr 15. Fler bilder på älgpass finns i tidigare inlägg.
När vi kom hem till Gittans gård igen så var träden i allén ner mot gården så himla fina så jag var tvungen att ta lite bilder där också. I en av bilderna dök det upp en liten hund.
Och sen frågade Gittan om jag hade sett 25:an... Det är länge tills vi kan valla nåt där! Snö upp till översta tråden i stängslet, och det är bara toppen på stolparna som syns. Men till helgen ska vi i alla fall få valla lite i ridhuset på Wången. Vallhundsklubben har hyrt ridhuset och bjudit in medlemmarna att komma och valla en stund på lördag. Det ska bli jättekul. Ridhuset på Wången är jättefint, det är dubbelt så stort som ett vanligt ridhus för det används ofta för att träna körning med häst och vagn. Jag har varit där på några ridkurser och även spelat in en film om agility där.
Så här ser det alltså ut i 25:an just nu.
Hela kvällen igår gick åt till jobbmöte om nästa film så det blev en kort och kall månskenspromenad med hundarna när jag kom hem. Sen hjälpte Johanna mej att tona håret. Jag tyckte att det var för mycket grått, så det behövde piggas upp lite. Jag ska klippa bort en bit hos frissan idag också. Sen blir jag nog lite snyggare...;-))
Häromkvällen var Harriet och grabbarna och hälsade på en sväng. Vi hamnade på golvet som vanligt och Harriet och jag tog bilder från varsitt håll på Lin och Voys som busade loss medan pappa Noah försökte sova.
Sen fick Harriet en kopp kaffe och efter den så slocknade hon på kökssoffan... Hon är nog den enda jag känner som somnar av kaffe...
Dom här bilderna är från en promenad i förrgår. Idag är det lika vackert ute som igår och i förrgår så det blir förmodligen några bilder till idag. Och lika jobbigt att gå är det förmodligen. Snö är vackert, men man måste ju erkänna att det är lättare att gå när det är mindre snö eller plogat...
Avslutar med en bild på Klas bil från i söndags då den hade stått sen i fredags natt när han kom hem från spelningen. Den ser mer ut som nåt slags jeep än en 245:a. Det han komma mycket snö på dom 2 dygnen. Nu kan det få vara nog ett tag med snöandet.
På eftermiddan igår hann jag med en promenad i Mo med Gittan, Tito och Bell. Det var jättefint väder, men ganska kallt, ca -15 grader. I alla fall i skuggan. Solen värmde ganska mycket men det var inte så mycket av den varan i skogen. Vi tog en sväng ner på sjön också. Det är så mycket snö så det går inte så bra att gå på sjön just nu. Men framöver våren är det så mysigt att gå i vårsolen där. Och då kan man ha med sig lite fika och sitta i solen och njuta vid vindskyddet. Det ni, det är nåt att längta efter i vintermörkret.
Gittan och alla vovvarna på sjön.
Bell. Tito. Och en bild i mitt projekt att dokumentera älgpassen längs promenadvägarna i Mo. Här nr 15. Fler bilder på älgpass finns i tidigare inlägg.
När vi kom hem till Gittans gård igen så var träden i allén ner mot gården så himla fina så jag var tvungen att ta lite bilder där också. I en av bilderna dök det upp en liten hund.
Och sen frågade Gittan om jag hade sett 25:an... Det är länge tills vi kan valla nåt där! Snö upp till översta tråden i stängslet, och det är bara toppen på stolparna som syns. Men till helgen ska vi i alla fall få valla lite i ridhuset på Wången. Vallhundsklubben har hyrt ridhuset och bjudit in medlemmarna att komma och valla en stund på lördag. Det ska bli jättekul. Ridhuset på Wången är jättefint, det är dubbelt så stort som ett vanligt ridhus för det används ofta för att träna körning med häst och vagn. Jag har varit där på några ridkurser och även spelat in en film om agility där.
Så här ser det alltså ut i 25:an just nu.
Hela kvällen igår gick åt till jobbmöte om nästa film så det blev en kort och kall månskenspromenad med hundarna när jag kom hem. Sen hjälpte Johanna mej att tona håret. Jag tyckte att det var för mycket grått, så det behövde piggas upp lite. Jag ska klippa bort en bit hos frissan idag också. Sen blir jag nog lite snyggare...;-))
Häromkvällen var Harriet och grabbarna och hälsade på en sväng. Vi hamnade på golvet som vanligt och Harriet och jag tog bilder från varsitt håll på Lin och Voys som busade loss medan pappa Noah försökte sova.
Sen fick Harriet en kopp kaffe och efter den så slocknade hon på kökssoffan... Hon är nog den enda jag känner som somnar av kaffe...
Dom här bilderna är från en promenad i förrgår. Idag är det lika vackert ute som igår och i förrgår så det blir förmodligen några bilder till idag. Och lika jobbigt att gå är det förmodligen. Snö är vackert, men man måste ju erkänna att det är lättare att gå när det är mindre snö eller plogat...
Avslutar med en bild på Klas bil från i söndags då den hade stått sen i fredags natt när han kom hem från spelningen. Den ser mer ut som nåt slags jeep än en 245:a. Det han komma mycket snö på dom 2 dygnen. Nu kan det få vara nog ett tag med snöandet.
Utmaning
Jag har ju sett på andra bloggar att man fått utmaningar från andra bloggare. Idag fick jag en från Carin.
Utmaningen lyder som följer:
- Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Jag gick alltså in i Mina bilder och tittade...Nästan inga mappar finns det där. Däremot fanns det några himla roliga bilder som jag inte hade sett på länge. Så jag delar med mig av dom istället. Det går säkert lika bra.
Här kommer den första:
Harriet hade gått min promenadväg en dag när jag inte var med och tagit den här vackra vinterbilden. Jag såg bilden på hennes hemsida och var då tvungen att maila henne och fråga om hon hade sett den döda ekorren (se röda ringen). det hade hon inte men fick sej ett gott skratt när jag visade henne på den. Den hängde där för att Lin hade kommit skuttande med den i munnen en dag. Den var huvudlös och död när hon hittade den, förmodligen dödad av en katt eller rovfågel. Jag hängde upp den där för att hundarna inte skulle hitta den igen och räknade med att fåglarna skulle ta hand om den. Men den blev hängande där och snöade över och blev en del av ett vackert vinterfoto!
Och här kommer nästa bild:
Den är från Eskilstuna sommaren 2006. Jag hade för första gången fått en hund som gick vidare på en utställning, Det var på Aussiespecialen och Hedvig blev BIM. BIS blev en ung hane som ställdes ut av sin uppfödare Gunnar från Crofter Holdings. Jag kände inte hunden och hade inte en tanke på att han ett par år senare skulle ligga och gosa med mig hemma på köksgolvet. Han heter Voys och är numera en av mina favvohundar och hans matte Harriet en av mina bästa vänner.
Och här kommer en till:
Sommaren 2007 är den här bilden tagen på Gården i Ultrå. Vi hyrde huset på bilden när vi tävlade 4-dagars agilitytävling i Härnösand. AnnaKarin, Gittan och jag tog oss dit per bil och sen kom våra gubbar och hälsade på ett par dar på sina motorcyklar. Den här dagen hade vi varit på MC-tur till Högakustenbron och tagit en fika. Gårdsägaren tog bilden för att han ville ha oss i reklamen. Dom tog nämligen gärna emot både motorcyklister och hundägare. Ett riktigt trevligt ställe som kan rekommenderas om ni ska åt Härnösandshållet.
Fr. vänster Gittan och Pelle, AnnaKarin, Is och Gert, Klas, jag och Hedvig.
Och så måste jag ju sätta in en av alla de fina bilder som jag fått av Carin under åren. Hon är ju en jätteduktig hundfotograf och är så snäll och skickar oss bilder från tävlingarna vi varit på. Den här bilden tror jag att hon är extra stolt över att få dela med sig av..
Den är från en jättetrevlig tävling i Gagsmark som ligger mellan Skellefteå och Piteå. Vi hade det ganska lugnt ett par timmar mitt på dan. Vi hade just fikat, sensommarsolen sken in i tältet, vi tittade på hundarna som tävlade....och slumrade en stund. Carin tog fram det långa objektivet och tog bilden. Vi hade det väldigt skönt som ni ser!
Det får räcka för idag, men kanske jag hittar lite fler bilder i arkivet framöver. Utmaningen skickar jag vidare till följande bloggare: Lena, Linda, Marre, Ulla, Catti och Mackan
- Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
- Invitera sex stycken nya till att vara med på utmaningen.
- Länka till dem, och låt dem veta att de är utmanade.
Jag gick alltså in i Mina bilder och tittade...Nästan inga mappar finns det där. Däremot fanns det några himla roliga bilder som jag inte hade sett på länge. Så jag delar med mig av dom istället. Det går säkert lika bra.
Här kommer den första:
Harriet hade gått min promenadväg en dag när jag inte var med och tagit den här vackra vinterbilden. Jag såg bilden på hennes hemsida och var då tvungen att maila henne och fråga om hon hade sett den döda ekorren (se röda ringen). det hade hon inte men fick sej ett gott skratt när jag visade henne på den. Den hängde där för att Lin hade kommit skuttande med den i munnen en dag. Den var huvudlös och död när hon hittade den, förmodligen dödad av en katt eller rovfågel. Jag hängde upp den där för att hundarna inte skulle hitta den igen och räknade med att fåglarna skulle ta hand om den. Men den blev hängande där och snöade över och blev en del av ett vackert vinterfoto!
Och här kommer nästa bild:
Den är från Eskilstuna sommaren 2006. Jag hade för första gången fått en hund som gick vidare på en utställning, Det var på Aussiespecialen och Hedvig blev BIM. BIS blev en ung hane som ställdes ut av sin uppfödare Gunnar från Crofter Holdings. Jag kände inte hunden och hade inte en tanke på att han ett par år senare skulle ligga och gosa med mig hemma på köksgolvet. Han heter Voys och är numera en av mina favvohundar och hans matte Harriet en av mina bästa vänner.
Och här kommer en till:
Sommaren 2007 är den här bilden tagen på Gården i Ultrå. Vi hyrde huset på bilden när vi tävlade 4-dagars agilitytävling i Härnösand. AnnaKarin, Gittan och jag tog oss dit per bil och sen kom våra gubbar och hälsade på ett par dar på sina motorcyklar. Den här dagen hade vi varit på MC-tur till Högakustenbron och tagit en fika. Gårdsägaren tog bilden för att han ville ha oss i reklamen. Dom tog nämligen gärna emot både motorcyklister och hundägare. Ett riktigt trevligt ställe som kan rekommenderas om ni ska åt Härnösandshållet.
Fr. vänster Gittan och Pelle, AnnaKarin, Is och Gert, Klas, jag och Hedvig.
Och så måste jag ju sätta in en av alla de fina bilder som jag fått av Carin under åren. Hon är ju en jätteduktig hundfotograf och är så snäll och skickar oss bilder från tävlingarna vi varit på. Den här bilden tror jag att hon är extra stolt över att få dela med sig av..
Den är från en jättetrevlig tävling i Gagsmark som ligger mellan Skellefteå och Piteå. Vi hade det ganska lugnt ett par timmar mitt på dan. Vi hade just fikat, sensommarsolen sken in i tältet, vi tittade på hundarna som tävlade....och slumrade en stund. Carin tog fram det långa objektivet och tog bilden. Vi hade det väldigt skönt som ni ser!
Det får räcka för idag, men kanske jag hittar lite fler bilder i arkivet framöver. Utmaningen skickar jag vidare till följande bloggare: Lena, Linda, Marre, Ulla, Catti och Mackan
Snö, snö, snö
Ja, visst är det härligt med snö...men nån hejd får det ju ändå vara! Nu har det snöat i flera dar och snart ser jag inte ens ut genom köksfönstret för det är en stor snöhög framför.
Plogbilen åker i skytteltrafik och grannen plogar våran gård ett par gånger om dan. Det trista är att vägen i skogen inte plogas och det är inte så lätt att ta sig fram där just nu. Dessutom är det kallt. Omkring -15 grader hela tiden. Snön blir ju väldigt lätt och fin men det är inte så mysigt att vara ute. Och det går inte att åka skidor för skidorna sjunker bara ner i den lösa snön. Nåja, det hjälper ju inte att klaga. Jag måste ju ut i alla fall. Men jag försöker hitta på saker som jag måste göra först. Skriva blogg t.ex.
Just nu är det lugnt i huset för Johanna har bott över hos en kompis i stan och Klas är uppe vid replokalen och plockar ur turnebussen efter spelningen i fredags. Hundarna ligger och sover på soffan och det är väldigt tyst. Det blir ju tyst från vägen också när det är så mycket snö, allting dämpas liksom.
Igår när jag var ute på eftermiddan tog jag i alla fall lite bilder. Det är lite blågrönt, men det var ganska sent på eftermiddan så ljuset var väl inte så bra mitt i allt snöandet.
Sen hittade jag lite bilder från förra torsdagen när Gittan och jag tog en promenad i Mo.
Här är ett försök att få med alla hundarna på samma bild...Lin, Bell, Tito, Hedvig och Lovis.
- Kom igen då Bell! - Mmm, vänta jag ska bara kolla in vad hon gör därborta!
Det ser ut som om Tito hittat nåt gott i gropen...
Nä, nu kom Klas hem så då kanske vi måste ha oss en kopp kaffe...Men sen får jag väl ta och rycka upp mej och ta en pulsande promenad... Inte för att jag är så sugen men det blir ju alltid bättre när man väl tagit sig iväg ut. Och som AnnaKarin brukar säga: Det är ju nyttigt att röra på fläsket!
Plogbilen åker i skytteltrafik och grannen plogar våran gård ett par gånger om dan. Det trista är att vägen i skogen inte plogas och det är inte så lätt att ta sig fram där just nu. Dessutom är det kallt. Omkring -15 grader hela tiden. Snön blir ju väldigt lätt och fin men det är inte så mysigt att vara ute. Och det går inte att åka skidor för skidorna sjunker bara ner i den lösa snön. Nåja, det hjälper ju inte att klaga. Jag måste ju ut i alla fall. Men jag försöker hitta på saker som jag måste göra först. Skriva blogg t.ex.
Just nu är det lugnt i huset för Johanna har bott över hos en kompis i stan och Klas är uppe vid replokalen och plockar ur turnebussen efter spelningen i fredags. Hundarna ligger och sover på soffan och det är väldigt tyst. Det blir ju tyst från vägen också när det är så mycket snö, allting dämpas liksom.
Igår när jag var ute på eftermiddan tog jag i alla fall lite bilder. Det är lite blågrönt, men det var ganska sent på eftermiddan så ljuset var väl inte så bra mitt i allt snöandet.
Sen hittade jag lite bilder från förra torsdagen när Gittan och jag tog en promenad i Mo.
Här är ett försök att få med alla hundarna på samma bild...Lin, Bell, Tito, Hedvig och Lovis.
- Kom igen då Bell! - Mmm, vänta jag ska bara kolla in vad hon gör därborta!
Det ser ut som om Tito hittat nåt gott i gropen...
Nä, nu kom Klas hem så då kanske vi måste ha oss en kopp kaffe...Men sen får jag väl ta och rycka upp mej och ta en pulsande promenad... Inte för att jag är så sugen men det blir ju alltid bättre när man väl tagit sig iväg ut. Och som AnnaKarin brukar säga: Det är ju nyttigt att röra på fläsket!
Vem behöver lyckobrev...?
Häromdagen damp det ner ett brev hos mig. En Herr Berthold von Graatz på IFA Institutets huvudkontor lovade mig att få mina innerligaste önskningar uppfyllda om jag bara skickade in det bifogade svarskortet. Så här skriver han på det:
"För Du, kära Ingrid har blivit UTVALD av de ledande astrologernas och siarnas hemliga cirkel".
Bifogat fanns också en lista på de 7 utvalda personerna som fått samma brev. De andra 6 namnen var överstrukna för att skydda deras identitet. Bara mitt syntes. Det hotades med att erbjudandet skulle gå vidare till en annan person i Lit om jag inte svarade inom 3 dagar. Herr Graatz var väldigt noga med att påpeka att detta erbjudande förstås var helt gratis. Han skrev också en lista på vad som skulle komma att vederfaras mig om jag skyndade mig att svara, nämligen följande:
Vinna på Lotto så ofta och så mycket jag vill.
Leva ett lyckligt och bekymmersfritt liv.
Vara otroligt rik och förmögen.
Finna mitt livs stora kärlek.
Aldrig mer ha ekonomiska bekymmer och problem.
Få bo i mitt drömhus.
Få vara kärnfrisk och vital.
Detta erbjudande var ju väldigt lockande, men eftersom jag är en verklighetsförankrad person så trodde jag inte värst mycket på det han skrev utan gick istället in på nätet och sökte på IFA Institutet och fick förstås upp en hel drös med sidor och artiklar om hur folk blivit lurade och fått fakturor och kravbrev på bl.a. 400 Euro sedan dom svarat på brevet.
Johanna brukar säga att jag måste ha åsikter om saker på min blogg så nu ska jag ha det:
Jag tycker att herr Graatz och co är skitstövlar! Jag skulle egentligen skriva ett brev tillbaka till dom och säga att dom kommer att drabbas av all världens olycka om dom inte genast betalar tillbaka alla pengar dom lurat till sig av intet ont anande människor. Fast dom skulle nog inte bry sig.
I fredags när jag kom hem från möten i stan så stack jag ut och åkte skidor på det nypreparerade fina spåret. Jag tänkte åka en liten sväng, men det var så fint så jag åkte hela rundan. Det var ganska kallt men det var ändå bra glid. Men det började skymma, så Klas kom ut på bron när jag kom hem och sa att han just tänkt efterlysa mig. Eller i alla fall ringa till mig. Men oj vilken härlig tur det var! Lin fick dra lite på slutet och hon är så himla duktig på det. Hedvig är jätteduktig på att springa före i rätt hastighet. Men hon vill inte ha linan på sej för då blir det lite läskigt...
Igår var det hyfsat väder, ganska kallt (ca -12) men ingen sol. Harriet ringde på morron och undrade om hon fick komma med grabbarna för hon hade jour och det verkade bli fullt upp. Självklart fick dom komma. Vi tog en riktig långpromenad. Det var rätt så fint i skogen fast det inte var sol. Man såg egentligen inte skogen för bara träd...
Eller hur?
Fast en o annan grå vovve fanns det bland träden. (Som vanligt kan du klicka på småbilderna för att se dom större).
Pappa Pooih tyckte att han skulle få en godis...och vem kan motstå den bedjande blicken?
Harriet kom och hämtade sina vovvar på kvällen och fick sig lite mat. Jag tror hon var lite krasslig för hon tackade nej till kaffet...!?!?! Dom åkte hem till Krokom och vi andra somnade framför tv:n.
Söndag morron...Harriet kom med vovvarna. Hon skulle iväg till jobbet igen och det var full rulle redan från start. Vädret var fantastiskt fint. Jag följde med vovvarna ut på morronpinken och tog lite bilder. -18 grader, vindstilla och solen hade just gått upp.
Efter en god frukost på äggröra och bacon och en stooor kopp kaffe så tog jag en riktig långpromenad med alla vovvarna.
Det var -15 grader på termometern men lite varmare i solen. Och vackert så man nästan fick tårar i ögonen.
Gråspräckliga hundar...
Vackra Hedvig.
Grått, grått, grått...men inte trist!
Här har lille räven gått inatt.
Skogen full av vita granar. Och gråa hundar.
Åt alla håll finns det nåt spännande att titta på.
Lin kollar spår i snön.
Voys, the one and only.
Och gamla pigga Lovis som hänger med!
På slutet av promenaden dök det plötsligt upp en hare framför oss. Hur dum kan en hare vara? Voys, Noah och Lin tyckte att den skulle jagas. Voys och Noah stannade dock när jag vrålade på dom. Det gjorde inte Lin. Hon for som en skållad råtta fram och tillbaka över stigen och in i skogen och försvann. Som tur var så hoppade haren uppepå snön och Lin fick pulsa så jag var inte orolig att hon skulle hinna upp den. Däremot var jag riktigt arg för att hon inte lyssnade. Nåja, hon kom tillbaka efter ett par minuter. Då var hon ganska billig.
Nu har Harriet hämtat grabbarna Grå och åkt hem till sig, Johanna har åkt till stan på bio, Klas är i replokalen och spelar med rockorkestern och jag ska ta och sätta mig i soffan och umgås med Martin Beck ett tag.
"För Du, kära Ingrid har blivit UTVALD av de ledande astrologernas och siarnas hemliga cirkel".
Bifogat fanns också en lista på de 7 utvalda personerna som fått samma brev. De andra 6 namnen var överstrukna för att skydda deras identitet. Bara mitt syntes. Det hotades med att erbjudandet skulle gå vidare till en annan person i Lit om jag inte svarade inom 3 dagar. Herr Graatz var väldigt noga med att påpeka att detta erbjudande förstås var helt gratis. Han skrev också en lista på vad som skulle komma att vederfaras mig om jag skyndade mig att svara, nämligen följande:
Vinna på Lotto så ofta och så mycket jag vill.
Leva ett lyckligt och bekymmersfritt liv.
Vara otroligt rik och förmögen.
Finna mitt livs stora kärlek.
Aldrig mer ha ekonomiska bekymmer och problem.
Få bo i mitt drömhus.
Få vara kärnfrisk och vital.
Detta erbjudande var ju väldigt lockande, men eftersom jag är en verklighetsförankrad person så trodde jag inte värst mycket på det han skrev utan gick istället in på nätet och sökte på IFA Institutet och fick förstås upp en hel drös med sidor och artiklar om hur folk blivit lurade och fått fakturor och kravbrev på bl.a. 400 Euro sedan dom svarat på brevet.
Johanna brukar säga att jag måste ha åsikter om saker på min blogg så nu ska jag ha det:
Jag tycker att herr Graatz och co är skitstövlar! Jag skulle egentligen skriva ett brev tillbaka till dom och säga att dom kommer att drabbas av all världens olycka om dom inte genast betalar tillbaka alla pengar dom lurat till sig av intet ont anande människor. Fast dom skulle nog inte bry sig.
I fredags när jag kom hem från möten i stan så stack jag ut och åkte skidor på det nypreparerade fina spåret. Jag tänkte åka en liten sväng, men det var så fint så jag åkte hela rundan. Det var ganska kallt men det var ändå bra glid. Men det började skymma, så Klas kom ut på bron när jag kom hem och sa att han just tänkt efterlysa mig. Eller i alla fall ringa till mig. Men oj vilken härlig tur det var! Lin fick dra lite på slutet och hon är så himla duktig på det. Hedvig är jätteduktig på att springa före i rätt hastighet. Men hon vill inte ha linan på sej för då blir det lite läskigt...
Igår var det hyfsat väder, ganska kallt (ca -12) men ingen sol. Harriet ringde på morron och undrade om hon fick komma med grabbarna för hon hade jour och det verkade bli fullt upp. Självklart fick dom komma. Vi tog en riktig långpromenad. Det var rätt så fint i skogen fast det inte var sol. Man såg egentligen inte skogen för bara träd...
Eller hur?
Fast en o annan grå vovve fanns det bland träden. (Som vanligt kan du klicka på småbilderna för att se dom större).
Pappa Pooih tyckte att han skulle få en godis...och vem kan motstå den bedjande blicken?
Harriet kom och hämtade sina vovvar på kvällen och fick sig lite mat. Jag tror hon var lite krasslig för hon tackade nej till kaffet...!?!?! Dom åkte hem till Krokom och vi andra somnade framför tv:n.
Söndag morron...Harriet kom med vovvarna. Hon skulle iväg till jobbet igen och det var full rulle redan från start. Vädret var fantastiskt fint. Jag följde med vovvarna ut på morronpinken och tog lite bilder. -18 grader, vindstilla och solen hade just gått upp.
Efter en god frukost på äggröra och bacon och en stooor kopp kaffe så tog jag en riktig långpromenad med alla vovvarna.
Det var -15 grader på termometern men lite varmare i solen. Och vackert så man nästan fick tårar i ögonen.
Gråspräckliga hundar...
Vackra Hedvig.
Grått, grått, grått...men inte trist!
Här har lille räven gått inatt.
Skogen full av vita granar. Och gråa hundar.
Åt alla håll finns det nåt spännande att titta på.
Lin kollar spår i snön.
Voys, the one and only.
Och gamla pigga Lovis som hänger med!
På slutet av promenaden dök det plötsligt upp en hare framför oss. Hur dum kan en hare vara? Voys, Noah och Lin tyckte att den skulle jagas. Voys och Noah stannade dock när jag vrålade på dom. Det gjorde inte Lin. Hon for som en skållad råtta fram och tillbaka över stigen och in i skogen och försvann. Som tur var så hoppade haren uppepå snön och Lin fick pulsa så jag var inte orolig att hon skulle hinna upp den. Däremot var jag riktigt arg för att hon inte lyssnade. Nåja, hon kom tillbaka efter ett par minuter. Då var hon ganska billig.
Nu har Harriet hämtat grabbarna Grå och åkt hem till sig, Johanna har åkt till stan på bio, Klas är i replokalen och spelar med rockorkestern och jag ska ta och sätta mig i soffan och umgås med Martin Beck ett tag.
