ingridwi

Gittan och vallhundarna Tito och Bell. Hos Gittan finns det kor också. Men dom vallar vi inte.

Nu har Gittan placerat fåren vid 25:an och igår kväll var det dags att prova hur dom var. Det är ju alltid spännande med nya får. Men Tito och Is har ju sån koll så det brukar inte vara nåt problem för varken Gittan eller AnnaKarin att fixa det. Det visade sig att dom var ganska sansade och drabbades inte av panik när hundarna kom nära. Men dom var ganska tuffa och två av tackorna försvarade sig ganska rejält. Det var roligt att se på hur dom lärde sig att det var till människan dom skulle gå för att vara trygga. Från början aktade dom sig för Gittan och AnnaKarin också, men det blev bättre efter hand.

Till slut kunde Is valla in dom i 25:an och få lite ordning på dom där. Sen fick alla hundarna prova på när Gittan sett att det verkade lugnt. När Tito och Is gjort sitt så fick även Bell prova på. Hon är så duktig och skötte sig exemplariskt i hagen. Gittan och hon passar så bra ihop och samarbetar otroligt bra.


Första mötet mellan Tito och tackorna.


Bell visade dom var skåpet skulle stå.
  
Tito, tackorna och Gittan.  Bell håller kollen!


Svarta tackan tycker att Is ska ha sej en omgång!

Sen fick Hedvig prova och sen peppade Gittan mig att låta Lin prova också. Det gick ganska bra för båda. Hedvig tyckte det var jättekul och jobbade på ganska bra. Bra bågar åt höger, men sämre år vänster. Blir till att träna mera på vänster alltså. En tacka gick på Hedvig just som jag sa till henne så hon blev lite låg en stund, men sen gick det bra igen. Lin var lite loj och fjompig och var som vanligt väldigt intresserad av bajset. Men hon gjorde också ett och annat rätt. Det mesta sitter nog i att jag har så dålig tajming. Jag tycker att det är väldigt svårt att veta var gränserna går och när man ska säga till och inte. Särskilt när det är nya får som inte är riktigt vana vid hundarna. Men det tar sig väl så småningom får vi hoppas. Det var i alla fall jätteroligt att valla "på hemmaplan" för första gången i år. Nu är vi i alla fall igång!


En fin högerbåge med hyfsad fart.

 
Svarta tackan går på Hedvig.  En vänsterbåge.


Räser-Lin i farten!

Lilla Vie fick sig också en vända med fåren. I koppel förstås, men det är fantastiskt att se att hon har så mycket vallning i sig trots att hon är så liten. Det blir nog en väldigt bra vallhund av henne också med hjälp av AnnaKarin. Hon är ju rätt duktig på att träna hund, men säj inte att jag sagt det! ;-))


Kolla in stilen på både hund och förare!
   
Fösning... och här går det undan! Och söt är hon också, lilla Isdottern.


- Titta, jag har fått stå-öron precis som pappa!

I går tränade vi agility på förmiddan. Det var AnnaKarin, Thomas och jag. Vi tränade en av banorna från Åsa-kursen. Vi hade lite problem med att få till det allihop. Det behövdes mycket analyserande, funderande, resonerande och testande innan vi allihop lyckades klara banan på det sätt vi ville. Lite anpassningar fick vi göra för varje hund, men till slut så satt den! På det stora hela så kändes det som riktig kvalitetsträning. Jättekul alltså!


Och vem är du då? Thomas och Vie träffas för första gången.

   
Stina och Is. Vie hälsar försiktigt på Stina. - Oj, hon morrade, bäst jag talar om att jag är snäll! Men Stina är ju en van mamma så det var ingen fara.

Lin fick stanna hemma pga höglöp när vi tränade så hon fick en egen träningsstund senare på dan. Gungbrädan funkar numera jättebra. Och slalom funkar i kombination med andra hinder också. Och den börjar gå riktigt fort nu. Jag kan skynda på henne och peppa och hon går ändå klart. Och 9 av 10 ingångar blir rätt. Det känns bra. Det som känns lite svårare är att få henne att hålla koncentrationen. Hon fladdrar på och nosar på banan och är allmänt flamsig. Men hon gör oftast det jag säger åt henne att göra även om det kanske händer lite annat också...

Häromdagen när vi tränade så kunde Lin inte hoppa. Vi tränade på ett hinder bara och hon sprang under pinnen hela tiden även om jag sänkte hindret. Till slut gjorde jag en rundbana med tunnlar och hopp och då gick det jättebra och hon hoppade glatt precis som vanligt. Jag vet inte vad det var men igår hoppade hon också precis som vanligt även på bara ett hinder. Ibland fattar man inget. Jag får ju alltid lite panik när en hund inte vill hoppa. Det första jag blir rädd för är att den har ont i ryggen. Det var ju vad som hände med Vilda så rädslan för det sitter väl i. Men Lin hade ju tack och lov inte det utan hade bara fått nåt spök för sig.

I lördags fick vi chansen att träna på skott. Grannen skulle skjuta in ett salongsgevär och höll till på lägdan som vi passerar på vägen till torpet i skogen. Jag visste om det innan jag gick så jag var beredd. Annars är ju risken att man själv hoppar till och reagerar. Lin stannade till vid de första skotten men fortsatte att leka med mig när hon såg att jag inte brydde mig. Och efter något skott till tittade hon lite på mej bara och efter några till brydde hon sig inte alls. När vi passerade nära skotten på väg hem igen så brydde hon sig inte alls fast vi bara gick. Jätteskönt att ha testat skott under ordnade former och på ett naturligt sätt så att det förhoppningsvis inte blir några problem framöver.


Lin med favoritleksaken, en konstig tygsak som säger "Muuu!" när man kastar den och piper när man biter i den.

   

Annars går antijaktträningen vidare. Jag har köpt en överljudspipa, en visselpipa som hundarna hör men som vi nästan inte hör. Jag har tränat hundarna att när jag blåser i den så kastar jag jättegott och jättemycket godis på marken. Och då gäller det att Lin kommer direkt annars äter Hedvig upp det, eftersom hon alltid är närmare mej. Hittills har det funkat i alla möjliga situationer. Lin tvärvänder och kommer så fort hon hör pipan. Så jag hoppas att jag snart kan få prova den i skarpt läge, dvs med hare eller rådjur inom synhåll. Vi har varit nära några gånger men inte riktigt lyckats för djuren har försvunnit innan Lin fått syn på dom. Men det verkar som sagt vara en lovande metod.


Lin har hämtat en pinne....

   
...som Hedvig också vill leka med. Lin tar ett bad i en av "poolerna" längs skogsvägen.

Utsikt från Halåsberget med ett ulligt och gulligt moln på himlen.