Nu blommar löken...
för nu kommer ett litet inlägg! Jag är bara tvungen att skriva om gårdagen... Så här kommer då berättelsen om en helt vanlig tisdag i mitt liv:
Dagen började med att väckarklockan pep vid halv sju. Jag hasade min trötta lekamen ur sängen, stapplade ner i köket och satte på kaffemaskinen. Sen släppte jag ut hundarna och fixade mat åt dom. När jag öppnade dörren och tittade ut för att släppa in vovvarna får jag till min fasa se att fårstängslet ligger ner på ett ställe... Och inga får syns till i hagen. Shit! På med kläderna och ut i morrondiset för att leta rätt på dom. Hojtade åt Klas att han fick ta bilen och åka längs vägen uppåt och neråt i byn för att leta. Väl ute på gården stannade jag upp och tänkte till... VAR SKA JAG BÖRJA LETA? Det är ju liksom bara skog åt alla håll där vi bor och dom kunde ju faktiskt vara var som helst. Hämtade Lin för att se om hon kunde spåra dom. Tillsammans hittade vi faktiskt lite spår på vägen men dom slutade i ingenting... Alltså var det bara att börja nånstans. Bestämde mig för att först leta upp mot torpet i skogen, så vi traskade iväg Lin och jag.
Uppe i skogen var det lugnt och tyst, bara fåglarna kvittrade på i högan sky. Den stora rovfågeln som bor vid torpet följde oss och undrade förstås varför jag gick där och skramlade med en hink kraftfoder och ropade -"Bääääarna"! Jag bad honom (det kan ju vara en hon men nu har jag bestämt att det är en han) att titta var fåren var för det kunde han ju se där uppifrån, men han svarade inte, han bara svävade på däruppe helt tyst. Efter nån timme eller så när vi kollat av "närområdet" norrut gick vi hemåt igen förbi kohagarna, men inga får syntes till. Jag hörde tåget tuta några gånger nere i Lit (en mil bort) och såg ju för min inre syn hur det sprätte fårdelar när dom allihop blev nermejade av tåget... Då ringde Klas och meddelade via telefon att inte heller han hittat några. Jag funderade på hur långt dom kunde ha hunnit. Senast jag såg dom var kl 23 kvällen innan så dom hade ju haft några timmar på sej. Nu började jag bli hungrig och insåg att mitt möte på jobbet kl 9.00 inte skulle bli av... Ringde och bokade om det och bestämde mej för att gå hem och ta en snabb fika och sen gå iväg ut i den södra skogen.
När vi kom hem ringde jag till polisen, dels för att höra om nån sett några får och även för att meddela att jag tappat bort dom ifall dom fick in några tips. Men ingen hade sett några vilsna får. Tog en kopp kaffe och en hårdmacka. Ovanligt hård macka tyckte jag och plockade ut en stor hård bit ur munnen. Det visade sej vara en del av en tand. Precis vad jag behövde! Måste alltså ringa tandläkarn. Nåja det fick vänta tills vi hittat fåren. Javisst ja, jag skulle ju på massage kl 10... Ringde och avbokade det. På med stövlar och jacka igen och ut och leta får. Klas åkte iväg till jobbet, men lovade hålla utkik på vägen.
Lin och jag traskade iväg längs kraftledningen och kom så småningom fram till en stor lägda. Vi gick i kanten av den en bit och då såg jag... Där stack det upp ett gäng fårhuvuden i gräset. YES! Åh, vad jag blev glad! Dom var inte överkörda av tåget, inte heller av grusbilarna. Och inte var dom uppätna av björnen heller! Och inte kidnappade av nån illvillig fårnappare. Nä, där låg fårskallarna fridfullt i gräset och idisslade.
Återstod bara den lilla detaljen att få hem dom då... Linelutt låg så snällt stilla i gräset när jag skramlande med hinken gick fram emot fåren. Dom kom glatt springande och ville ha av kraftfodret. Jag gick hemåt med hink och får, Lin kom fint upp bakom och vi hann en bra bit innan Lin kom för nära och fåren sprätte iväg. Lyckades inte få stopp på dom för Lin gick hela tiden åt fel håll... Vet inte om det var jag som i stridens hetta gav fel signaler eller om hon helt enkelt inte förstod vad jag ville. Nåväl, upp på stora byvägen kom vi i alla fall, fåren först och vi efter, låååångt efter. Dom är snabba dom små rackarna!
Tack och lov valde fåren att vika av hemåt på vägen i alla fall. Jag och Lin följde efter och jag bad en stilla bön att grusbilsförarna hade fikarast just då. När vi var på kända marker fick jag Lin att gå ut på sidan och styra fåren in på grannarnas lägda. Det gick fint och just när vi fått dom dit så kom det en bil farande. Men då var vi i säkerhet. Nu var det bara en liten bit kvar hem... Jag fick till slut till mina signaler och Lin styrde så fint hem fåren den sista biten in i hagen. Puh!
Nu återstod bara att fixa en ny hage med bättre ström, duscha, byta om och ta sej till jobbet, ringa tandläkarn och hinna göra allt som jag skulle ha gjort på förmiddan... Landade alltså på jobbet kl 12.30 istället för 9.00 med en trasig tand. Men jag hade i alla fall fått ordentligt med motion.
Resten av dagen flöt på med allt som jag inte hunnit på förmiddan. Efter en snabbb middag hemma var det så dags för vallkurs i Dvärsätt. Det blev en härlig kväll med sol och faktiskt också värme. Övningarna gick jättebra och Linelutt fick nåt slags AHA-upplevelse när det gällde att hålla bågen på bra avstånd från fåren. Den sista vändan i hagen var jag, trots tandvärken, ett enda stort leende! Jag kan säga att både Lin och jag somnade ovaggade denna afton och sov gott hela natten!
Det var en helt vanlig dag i Åsmundgården det! Som ni förstår hade jag ingen kamera med så det blir en bildlös blogg denna gång... Förutom några vackra bilder från vallkursen i Viätts hos Nina, som jag inte kan undanhålla er! Det är förstås Harriet som hållit i kameran!
Mina vackra vovvar, Hedvig och Lin:
Vallhunden Lin in action:
Dagen började med att väckarklockan pep vid halv sju. Jag hasade min trötta lekamen ur sängen, stapplade ner i köket och satte på kaffemaskinen. Sen släppte jag ut hundarna och fixade mat åt dom. När jag öppnade dörren och tittade ut för att släppa in vovvarna får jag till min fasa se att fårstängslet ligger ner på ett ställe... Och inga får syns till i hagen. Shit! På med kläderna och ut i morrondiset för att leta rätt på dom. Hojtade åt Klas att han fick ta bilen och åka längs vägen uppåt och neråt i byn för att leta. Väl ute på gården stannade jag upp och tänkte till... VAR SKA JAG BÖRJA LETA? Det är ju liksom bara skog åt alla håll där vi bor och dom kunde ju faktiskt vara var som helst. Hämtade Lin för att se om hon kunde spåra dom. Tillsammans hittade vi faktiskt lite spår på vägen men dom slutade i ingenting... Alltså var det bara att börja nånstans. Bestämde mig för att först leta upp mot torpet i skogen, så vi traskade iväg Lin och jag.
Uppe i skogen var det lugnt och tyst, bara fåglarna kvittrade på i högan sky. Den stora rovfågeln som bor vid torpet följde oss och undrade förstås varför jag gick där och skramlade med en hink kraftfoder och ropade -"Bääääarna"! Jag bad honom (det kan ju vara en hon men nu har jag bestämt att det är en han) att titta var fåren var för det kunde han ju se där uppifrån, men han svarade inte, han bara svävade på däruppe helt tyst. Efter nån timme eller så när vi kollat av "närområdet" norrut gick vi hemåt igen förbi kohagarna, men inga får syntes till. Jag hörde tåget tuta några gånger nere i Lit (en mil bort) och såg ju för min inre syn hur det sprätte fårdelar när dom allihop blev nermejade av tåget... Då ringde Klas och meddelade via telefon att inte heller han hittat några. Jag funderade på hur långt dom kunde ha hunnit. Senast jag såg dom var kl 23 kvällen innan så dom hade ju haft några timmar på sej. Nu började jag bli hungrig och insåg att mitt möte på jobbet kl 9.00 inte skulle bli av... Ringde och bokade om det och bestämde mej för att gå hem och ta en snabb fika och sen gå iväg ut i den södra skogen.
När vi kom hem ringde jag till polisen, dels för att höra om nån sett några får och även för att meddela att jag tappat bort dom ifall dom fick in några tips. Men ingen hade sett några vilsna får. Tog en kopp kaffe och en hårdmacka. Ovanligt hård macka tyckte jag och plockade ut en stor hård bit ur munnen. Det visade sej vara en del av en tand. Precis vad jag behövde! Måste alltså ringa tandläkarn. Nåja det fick vänta tills vi hittat fåren. Javisst ja, jag skulle ju på massage kl 10... Ringde och avbokade det. På med stövlar och jacka igen och ut och leta får. Klas åkte iväg till jobbet, men lovade hålla utkik på vägen.
Lin och jag traskade iväg längs kraftledningen och kom så småningom fram till en stor lägda. Vi gick i kanten av den en bit och då såg jag... Där stack det upp ett gäng fårhuvuden i gräset. YES! Åh, vad jag blev glad! Dom var inte överkörda av tåget, inte heller av grusbilarna. Och inte var dom uppätna av björnen heller! Och inte kidnappade av nån illvillig fårnappare. Nä, där låg fårskallarna fridfullt i gräset och idisslade.
Återstod bara den lilla detaljen att få hem dom då... Linelutt låg så snällt stilla i gräset när jag skramlande med hinken gick fram emot fåren. Dom kom glatt springande och ville ha av kraftfodret. Jag gick hemåt med hink och får, Lin kom fint upp bakom och vi hann en bra bit innan Lin kom för nära och fåren sprätte iväg. Lyckades inte få stopp på dom för Lin gick hela tiden åt fel håll... Vet inte om det var jag som i stridens hetta gav fel signaler eller om hon helt enkelt inte förstod vad jag ville. Nåväl, upp på stora byvägen kom vi i alla fall, fåren först och vi efter, låååångt efter. Dom är snabba dom små rackarna!
Tack och lov valde fåren att vika av hemåt på vägen i alla fall. Jag och Lin följde efter och jag bad en stilla bön att grusbilsförarna hade fikarast just då. När vi var på kända marker fick jag Lin att gå ut på sidan och styra fåren in på grannarnas lägda. Det gick fint och just när vi fått dom dit så kom det en bil farande. Men då var vi i säkerhet. Nu var det bara en liten bit kvar hem... Jag fick till slut till mina signaler och Lin styrde så fint hem fåren den sista biten in i hagen. Puh!
Nu återstod bara att fixa en ny hage med bättre ström, duscha, byta om och ta sej till jobbet, ringa tandläkarn och hinna göra allt som jag skulle ha gjort på förmiddan... Landade alltså på jobbet kl 12.30 istället för 9.00 med en trasig tand. Men jag hade i alla fall fått ordentligt med motion.
Resten av dagen flöt på med allt som jag inte hunnit på förmiddan. Efter en snabbb middag hemma var det så dags för vallkurs i Dvärsätt. Det blev en härlig kväll med sol och faktiskt också värme. Övningarna gick jättebra och Linelutt fick nåt slags AHA-upplevelse när det gällde att hålla bågen på bra avstånd från fåren. Den sista vändan i hagen var jag, trots tandvärken, ett enda stort leende! Jag kan säga att både Lin och jag somnade ovaggade denna afton och sov gott hela natten!
Det var en helt vanlig dag i Åsmundgården det! Som ni förstår hade jag ingen kamera med så det blir en bildlös blogg denna gång... Förutom några vackra bilder från vallkursen i Viätts hos Nina, som jag inte kan undanhålla er! Det är förstås Harriet som hållit i kameran!
Mina vackra vovvar, Hedvig och Lin:
Vallhunden Lin in action:
Kommentarer
Postat av: Lena
Det är så man blir alldeles varm i hjärtat. Bra att du klara av sådana där saker nu och inte till nästa helg.
Postat av: Harriet
Men herregud...tyckte du lät rätt lungn när du ringde, men det var kanske innan mackan...
Gott slut iaf!!
Postat av: iana
Oj oj! Vilket äventyr!
Skönt att det gick bra i alla fall!!
Påminner mig om när mina kusar smet ut på centimetertjock is en vinter. Den historen slutade med att jag fick rida hem barbacka i grimma med ena kusen i handen.... Givetvis i jobbarkläder och utan hjälm.
Tur att du har dina fina fläckisar till hjälp!
Postat av: Anonym
Vet hur det känns när dom rackarna försvinner...... Dom jag hade hemma var borta 4 dygn, säkert 20 timmar på 4 hjuling utan att hitta dom. Sedan ett samtal kl 05.00 på morgonen att en granne hade sett dom. Oj vad skönt det var.
Innan jag skaffar nya ska jag ha en hund som jag VET kan hjälpa mig (vi är på mycket god väg..... med den lilla svarta).
Ha ré
Anna
Trackback
