En alldeles vanlig vecka...
verkar det bli. Idag är det onsdag och det har rullat på som vanligt med jobb och promenader. I måndags morse när jag slog upp ögonen så snöade det... Inte lite dalande flingor, nej det snöade rejält. Och blåste. Ingen höjdare alltså. Men under förmiddan klarnade det upp och när Marita och jag gick iväg på promenad mitt på dan så var det riktigt fint. Solen sken men det blåste och det var en hel del moln i antågande. Vi hann inte långt innan solen försvann och det återigen vräkte ner snö. Så här såg det ut:
Inte särskilt trevligt eller hur?
Innan vi kom tillbaka hem så sken solen igen och det såg ut så här i skogen:
Igår, tisdag, satt jag med formgivning av dokument hela dan. Ganska rolig sådan tack och lov. På kvällen blev det jobb med en ny film som jag gör tillsammans med en annan filmare som heter Henrik. Vi åkte till Litsbacken och filmade skidåkare. Dom har kvällsskidåkning med belysning i backen 2 dagar i veckan. Himla mysigt. Vi brukade åka där när Johanna var liten, men nu blir det inte så ofta. Jag åker ju nästan inte alls utförsskidor nuförtiden utan bara på längden med hundarna. Fast jag måste säga att jag blev lite sugen för det var så fint i backen. Alldeles nypistat och fint före. Men det blev filmande istället för åkande den här gången.
Henrik i filmartagen.
Så här fint var det i backen!
Lena och Nina är så snälla och skickar bilder på snödroppar och krokusar och glada hundar som leker i gräset. Den här fick jag från Nina igår:
Det är hennes hundar Pysen och Joy (Lins syster) som busar. Dom har ju inte så mycket snö därnere i södern vilket dom gärna påpekar... Som en hämnd för alla vackra vinterbilder dom fick härifrån när dom bara hade regn och lera kanske? Ja, visst längtar man tills att snön går bort och agilitybanan kommer fram. Men det lär dröja, vilket man förstår om man tittar på den här bilden som jag tog ut genom köksfönstret igår...
Jag hittade förresten ett litet sommarminne i datorn när jag städade bort lite gammalt skräp. Detta hände sig när Johanna var mindre och vi skulle ha picknick uppe vid torpet i skogen. Där finns ett dass som jag tänkte begagna mig av när följande utspelade sig:
Det som surrade var ett gäng getingar som hade byggt bo i dasstunnan! Jag kan säga att det gjorde ont, men som tur var gick det fort över. Sen skrattade jag så jag nästan inte tog mig hem när jag tänkte på hur kul det måste ha sett ut! Johanna var först lite bekymrad men sen skrattade hon också åt det hela. Och jag använder aldrig det dasset mer!
Dagens promenad gjorde jag ensam med hundarna för Marita var upptagen. Vädret var helt underbart! Solen sken och det droppade från taken. I skogen var det lugnt och skönt. Jag jobbar ju vidare på att få Lin att inte vara så sugen på att jaga och spåra djur. Mycket godis och lekande medan vi går så att jag är roligare än allt annat, och citronhalsbandet på för säkerhets skull. Hon har blivit mer uppmärksam på mej, särskilt när jag har leksaker med mig och leker mycket med henne. Ibland är hon ju ändå lite intresserad av djurspår, men intresset har minskat tycker jag. Hon ger sig inte iväg i spåren nu längre. Men jag vet ju fortfarande inte hur pass det räcker om vi får en hoppande hare eller nåt inom synhåll. Men idag hade vi faktiskt ett litet genombrott! När vi gick längs stigen, och Lin var en bit före mig, flög det upp en tjäder alldeles framför henne. Hon tvärstannade och vände sig mot mig. Jag ropade på henne, hon vände sig om mot tjädern igen och tog ett par steg innan hon valde att vända och komma tillbaka till mig! Gissa om det blev både godis och lek och en superglad matte! För några veckor sen hade hon gladeligen dragit iväg efter fågeln. Så jag tror och hoppas att vi är på rätt väg och att jag ska få till det så att jag kan lita på henne så småningom.
Idag är det våffeldagen och vi har haft följande meny till middag:
Varmrätt: Fullkornsvåfflor med creme fraiche och stenbitsrom. Efterrätt: Frasvåfflor med hallon och vispgrädde. Gott och nyttigt! Fullt med fibrer och vitaminer! Och antioxidanter och omega3...m.m.
Klockan har passerat 19.00 och det är fortfarande ganska ljust ute. Härligt att dagarna blir längre, man får liksom mer energi att göra saker när det är ljusare. Hoppas bara att det inte kommer mer snö nu...
Inte särskilt trevligt eller hur?
Innan vi kom tillbaka hem så sken solen igen och det såg ut så här i skogen:
Igår, tisdag, satt jag med formgivning av dokument hela dan. Ganska rolig sådan tack och lov. På kvällen blev det jobb med en ny film som jag gör tillsammans med en annan filmare som heter Henrik. Vi åkte till Litsbacken och filmade skidåkare. Dom har kvällsskidåkning med belysning i backen 2 dagar i veckan. Himla mysigt. Vi brukade åka där när Johanna var liten, men nu blir det inte så ofta. Jag åker ju nästan inte alls utförsskidor nuförtiden utan bara på längden med hundarna. Fast jag måste säga att jag blev lite sugen för det var så fint i backen. Alldeles nypistat och fint före. Men det blev filmande istället för åkande den här gången.
Henrik i filmartagen.
Så här fint var det i backen!
Lena och Nina är så snälla och skickar bilder på snödroppar och krokusar och glada hundar som leker i gräset. Den här fick jag från Nina igår:
Det är hennes hundar Pysen och Joy (Lins syster) som busar. Dom har ju inte så mycket snö därnere i södern vilket dom gärna påpekar... Som en hämnd för alla vackra vinterbilder dom fick härifrån när dom bara hade regn och lera kanske? Ja, visst längtar man tills att snön går bort och agilitybanan kommer fram. Men det lär dröja, vilket man förstår om man tittar på den här bilden som jag tog ut genom köksfönstret igår...
Jag hittade förresten ett litet sommarminne i datorn när jag städade bort lite gammalt skräp. Detta hände sig när Johanna var mindre och vi skulle ha picknick uppe vid torpet i skogen. Där finns ett dass som jag tänkte begagna mig av när följande utspelade sig:
Det som surrade var ett gäng getingar som hade byggt bo i dasstunnan! Jag kan säga att det gjorde ont, men som tur var gick det fort över. Sen skrattade jag så jag nästan inte tog mig hem när jag tänkte på hur kul det måste ha sett ut! Johanna var först lite bekymrad men sen skrattade hon också åt det hela. Och jag använder aldrig det dasset mer!
Dagens promenad gjorde jag ensam med hundarna för Marita var upptagen. Vädret var helt underbart! Solen sken och det droppade från taken. I skogen var det lugnt och skönt. Jag jobbar ju vidare på att få Lin att inte vara så sugen på att jaga och spåra djur. Mycket godis och lekande medan vi går så att jag är roligare än allt annat, och citronhalsbandet på för säkerhets skull. Hon har blivit mer uppmärksam på mej, särskilt när jag har leksaker med mig och leker mycket med henne. Ibland är hon ju ändå lite intresserad av djurspår, men intresset har minskat tycker jag. Hon ger sig inte iväg i spåren nu längre. Men jag vet ju fortfarande inte hur pass det räcker om vi får en hoppande hare eller nåt inom synhåll. Men idag hade vi faktiskt ett litet genombrott! När vi gick längs stigen, och Lin var en bit före mig, flög det upp en tjäder alldeles framför henne. Hon tvärstannade och vände sig mot mig. Jag ropade på henne, hon vände sig om mot tjädern igen och tog ett par steg innan hon valde att vända och komma tillbaka till mig! Gissa om det blev både godis och lek och en superglad matte! För några veckor sen hade hon gladeligen dragit iväg efter fågeln. Så jag tror och hoppas att vi är på rätt väg och att jag ska få till det så att jag kan lita på henne så småningom.
Idag är det våffeldagen och vi har haft följande meny till middag:
Varmrätt: Fullkornsvåfflor med creme fraiche och stenbitsrom. Efterrätt: Frasvåfflor med hallon och vispgrädde. Gott och nyttigt! Fullt med fibrer och vitaminer! Och antioxidanter och omega3...m.m.
Klockan har passerat 19.00 och det är fortfarande ganska ljust ute. Härligt att dagarna blir längre, man får liksom mer energi att göra saker när det är ljusare. Hoppas bara att det inte kommer mer snö nu...
Kommentarer
Postat av: Nina
Självklart är det pga dina vackra vinterbilder med rena hundar tidigare,när vi gick till forknölarna i lera... som gör att du får dras med vårbilder från oss nu!
Postat av: Lena
... och det är bara för att vi är så oerhört omtänksamma och medkännande... inget annat.
Trackback