ingridwi

Häromdagen damp det ner ett brev hos mig. En Herr Berthold von Graatz på IFA Institutets huvudkontor lovade mig att få mina innerligaste önskningar uppfyllda om jag bara skickade in det bifogade svarskortet. Så här skriver han på det:
"För Du, kära Ingrid har blivit UTVALD av de ledande astrologernas och siarnas hemliga cirkel".
Bifogat fanns också en lista på de 7 utvalda personerna som fått samma brev. De andra 6 namnen var överstrukna för att skydda deras identitet. Bara mitt syntes. Det hotades med att erbjudandet skulle gå vidare till en annan person i Lit om jag inte svarade inom 3 dagar. Herr Graatz var väldigt noga med att påpeka att detta erbjudande förstås var helt gratis. Han skrev också en lista på vad som skulle komma att vederfaras mig om jag skyndade mig att svara, nämligen följande:

Vinna på Lotto så ofta och så mycket jag vill.
Leva ett lyckligt och bekymmersfritt liv.
Vara otroligt rik och förmögen.
Finna mitt livs stora kärlek.
Aldrig mer ha ekonomiska bekymmer och problem.
Få bo i mitt drömhus.
Få vara kärnfrisk och vital.

Detta erbjudande var ju väldigt lockande, men eftersom jag är en verklighetsförankrad person så trodde jag inte värst mycket på det han skrev utan gick istället in på nätet och sökte på IFA Institutet och fick förstås upp en hel drös med sidor och artiklar om hur folk blivit lurade och fått fakturor och kravbrev på bl.a. 400 Euro sedan dom svarat på brevet.

Johanna brukar säga att jag måste ha åsikter om saker på min blogg så nu ska jag ha det:
Jag tycker att herr Graatz och co är skitstövlar! Jag skulle egentligen skriva ett brev tillbaka till dom och säga att dom kommer att  drabbas av all världens olycka om dom inte genast betalar tillbaka alla pengar dom lurat till sig av intet ont anande människor.  Fast dom skulle nog inte bry sig.

I fredags när jag kom hem från möten i stan så stack jag ut och åkte skidor på det nypreparerade fina spåret. Jag tänkte åka en liten sväng, men det var så fint så jag åkte hela rundan. Det var ganska kallt men det var ändå bra glid. Men det började skymma, så Klas kom ut på bron när jag kom hem och sa att han just tänkt efterlysa mig. Eller i alla fall ringa till mig. Men oj vilken härlig tur det var! Lin fick dra lite på slutet och hon är så himla duktig på det. Hedvig är jätteduktig på att springa före i rätt hastighet. Men hon vill inte ha linan på sej för då blir det lite läskigt...

Igår var det hyfsat väder, ganska kallt (ca -12) men ingen sol. Harriet ringde på morron och undrade om hon fick komma med grabbarna för hon hade jour och det verkade bli fullt upp. Självklart fick dom komma. Vi tog en riktig långpromenad. Det var rätt så fint i skogen fast det inte var sol. Man såg egentligen inte skogen för bara träd...


Eller hur?

Fast en o annan grå vovve fanns det bland träden. (Som vanligt kan du klicka på småbilderna för att se dom större).

   



Pappa Pooih tyckte att han skulle få en godis...och vem kan motstå den bedjande blicken?

Harriet kom och hämtade sina vovvar på kvällen och fick sig lite mat. Jag tror hon var lite krasslig för hon tackade nej till kaffet...!?!?! Dom åkte hem till Krokom och vi andra somnade framför tv:n.

Söndag morron...Harriet kom med vovvarna. Hon skulle iväg till jobbet igen och det var full rulle redan från start. Vädret var fantastiskt fint. Jag följde med vovvarna ut på morronpinken och tog lite bilder. -18 grader, vindstilla och solen hade just gått upp.

   

Efter en god frukost på äggröra och bacon och en stooor kopp kaffe så tog jag en riktig långpromenad med alla vovvarna.
Det var -15 grader på termometern men lite varmare i solen. Och vackert så man nästan fick tårar i ögonen.

   
Gråspräckliga hundar...



Vackra Hedvig.

   
Grått, grått, grått...men inte trist!


Här har lille räven gått inatt.

   
Skogen full av vita granar. Och gråa hundar.


Åt alla håll finns det nåt spännande att titta på.

   
Lin kollar spår i snön.


Voys, the one and only.


Och gamla pigga Lovis som hänger med!

På slutet av promenaden dök det plötsligt upp en hare framför oss. Hur dum kan en hare vara? Voys, Noah och Lin tyckte att den skulle jagas. Voys och Noah stannade dock när jag vrålade på dom. Det gjorde inte Lin. Hon for som en skållad råtta fram och tillbaka över stigen och in i skogen och försvann. Som tur var så hoppade haren uppepå snön och Lin fick pulsa så jag var inte orolig att hon skulle hinna upp den. Däremot var jag riktigt arg för att hon inte lyssnade. Nåja, hon kom tillbaka efter ett par minuter. Då var hon ganska billig.

Nu har Harriet hämtat grabbarna Grå och åkt hem till sig, Johanna har åkt till stan på bio, Klas är i replokalen och spelar med rockorkestern och jag ska ta och sätta mig i soffan och umgås med Martin Beck ett tag.