ingridwi

I fredags byggde vi klart montern på Kärleksutställningen. Den blev jättefin. På en av väggarna hade vi förstorat upp ett bokuppslag ur en bok av Pija Lindenbaum, och på motsatt sida hade vi ett mindra bokuppslag där vi monterade citat ur barnböcker som handlade om kärlek och mellan citaten gjorde vi egna teckningar. Jag visar inte nån bild på hela montern för jag vet inte hur man gör med upphovsrätt för bokuppslaget. Men jag kan i alla fall visa en teckning som jag gjorde på väggen med citaten.

 

I lördags var vi till Wången och vallade lite grann. Vallhundsklubben hade hyrt ridhuset och Ove Hansson var instruktör och hade tagit med sig några får. Det var många som var intresserade, jag tror vi var 12 st, så man hade inte så mycket tid var, men det var roligt att prova lite i alla fall. Det gick väl inte så himla bra för mej och hundarna men det kanske är förståeligt eftersom dom inte sett ett får sen i september nån gång. Hedvig var jättepigg i början men blev väldigt seg när hon började få order. Lin rände mest omkring och mer jagade får än vallade. Jag överlät bestämmandet över vad som skulle göras till instruktören, och det känner jag väl så här efteråt att jag kanske inte skulle ha gjort. I alla fall inte helt och hållet. Jag får väl tuffa till mej nästa gång, om det blir nån, och säga vad jag vill göra. AnnaKarin, Gittan och Harriet var också med och jag tyckte att det såg ut att gå riktigt bra för dom allihop. Det var riktigt kul att se Noah för han var jätteduktig.

På lördag eftermiddag kom en gammal kompis, Lotta, och hälsade på. Vi jobbade ihop i receptionen på hotell Lapplandia i Riksgränsen för sisådär en 100 år sen och träffas fortfarande lite nu och då. Hon bor i Nyköping numera. I alla fall så kom hon och hennes barn Anna och Martin, hit och åt middag och sen stannade dom över till söndag. Sen skulle dom vidare till sportlovsskidåkning i Åre. Vi hade jättetrevligt som vanligt när vi ses. Det är så skönt med såna gamla kompisar som man har ett särskilt förhållande till. Sådär att även om man inte ses ofta, så när man väl ses så känns det som om ingen tid har gått sen sist. Man fortsätter liksom bara där man slutade förra gången. Förstår ni hur jag menar? Jag tycker det är så häftigt.

När gästerna hade åkt så tog jag en riktig långpromenad med vovvarna i ett par timmar. Det var så fint väder och jag letade upp lite nya vägar som var plogade och skoterkörda så det var väldigt "lättgått" och fint. Sen gjorde jag inget särskilt utom att jag tittade på familjeserien om trollkarlen Merlin på TVoch senare på kvällen umgicks jag som vanligt på söndagarna med Martin Beck en stund. Klas var och fixade i replokalen och Johanna satt vid datorn så jag fick bestämma själv vad jag ville se.

Klas var i grannbyn och jobbade idag så jag fick för ovanlighetens skull lunchsällskap. Trevligt. Sen gick Marita och jag ut med hundarna. Det var ganska kallt -14 grader, men ganska skönt ändå. Skoterspåret var hårt och bra att gå på idag för det var flera skotrar som hade kört där i helgen. Träden var alldeles vita av både rimfrost och snö så allting var alldeles vitt. Vackert som vanligt alltså. Stora vita kristaller täcker grenar och stammar på träden och allt ser verkligen frostbitet och kallt ut. Gallret på hundgården är helt täckt av kristallerna.



   



På kvällen kom Harriet och grabbarna Grå och tog en kopp kaffe. Det var fullt med fläckig päls, svart päls och lite röd tröja i kökssoffan. Och många fläckiga nosar som var intresserade av vad som fanns på bordet...



   

Ja, som sagt, en helt vanlig måndag...