En del kul och en del sorgligt
Det har varit en blandad kompott av känslor i slutet av veckan. I förrgår firade vi Johanna som fyllde 18 år. Vi överraskade henne med ett restaurangbesök på kvällen. Hon trodde att vi skulle hämta farfar och åka hem och äta middag, men iställtet tog vi med farfar och henne till restaurang Pera på Storgatan. Där mötte kompisen Kajsa och morbror Jan upp och vi åt en jättegod middag med turkiska specialitéer. Johanna tyckte att det var en kul överraskning. Särskilt kul var det att Kajsa följde med. Johanna och hon har varit kompisar sen dom bara var någon vecka gamla. AnnaKarin (Kajsas mamma) och jag träffades i föräldragruppen på barnavårdscentralen och blev kompisar. Sen dess har familjerna umgåtts flitigt och kommer förmodligen att fortsätta med det även i framtiden hoppas jag.
När vi flyttade hit till Åsmundgården 1988 fick vi två goda vänner i våra närmaste grannar, systrarna Mary och Anna-Britt. Dom har under åren försett oss med tunnbröd och ägg och mycket, mycket annat. Vi har hjälpts åt med att passa varandras djur och haft ett mycket gott grannförhållande. Jag har fått lära mig att baka tunnbröd i deras bakstuga och dom har sett till att jag kommit dit och bakat till jul och påsk. Nu har Anna-Britt gått bort och vi var på hennes begravning igår. Jag har ju träffat henne i stort sett dagligen, i skogen, vid brevlådan eller hemma hos någon av oss. Jag saknar henne jättemycket. Mary har flyttat till äldreboendet i Lit och grannhuset är mörkt ocht tomt. Det är så mycket som ändras när någon dör och allting blir annorlunda. Även om det ju är livets gång så är det sorgligt och jobbigt när det blir så. Jag hoppas ändå att Mary får vara så frisk som hon är nu så att hon kan komma hem lite i sommar. Hon fyllde 90 år i december och är väldigt pigg, med full koll på allt.
När vi kom hem från begravningen var jag jättetrött och längtade bara ut i skogen. Marita hade också varit där så vi bestämde oss för att rensa huvudena med en långpromenad med vovvarna. Vi tog Björnvägen eftersom det var så löst i skogen pga tövädret. Vädret var grått och trist och snön var blöt och lös på sidorna av vägen. Hundarna hoppade ut i snön ibland men tog sig ingennstans. Dom sjönk bara ner och kom nästan inte upp ur diket ibland. Linus var envis och skulle absolut kolla nåt fågelspår, men även han gav upp till slut för det var för jobbigt. Det har tinat jättemycket de senaste dagarna och jag hoppas det fortsätter!
Hedvig kollar in snön i diket.
Linus kollar fågelspår. Björnvägen är bitvis isig och bitvis bar och det ligger forfarande mycket snö på sidan av vägen.
Idag lördag har jag bara tagit det lugnt för jag har ont i ryggen. Jag har inte blivit fri från det sen jag var i Skinnskatteberg. Då knäppte det till i ryggen ordentligt, sen blev det lite bättre ett tag men nu är det riktigt ont igen. Klas åkte in till stan och handlade lite åt farfar och hämtade hem Johanna som sov i stan hos en kompis inatt. Jag tog en promenad med hundarna längs vägen eftersom det inte går att gå i skogen. Trist att gå efter vägen, men Lin behöver ju faktiskt få göra det också. När jag kom hem igen så sken solen och det var jättevarmt ute. Jag passade på att träna slalomingångar med Lin. Det börjar gå riktigt bra. Hedvig fick lite lydnadsträning bara för skojs skull. Det gick också väldigt bra. Duktiga hundar har jag! Sen satt jag på altanen ett tag och njöt av solen. Det var inte så många minuter men det var ändå en försmak av riktig vår. Hedvig och Lin tog sig en busstund i den blöta snön och Lovis låg på altanen och sov.
Klas och Johanna kom hem från stan. Johanna bytte om och åt lite och sen åkte hon till stan igen med en kompis. Hon kommer hem med sena bussen. Klas och jag lagade lax och vitlötsfrästa räkor med pressad potatis och sallad. Gott! Sen kollade jag på "Kalle och chokladfabriken" på tv. En konstig film men rätt häftig. Johnny Depp spelar huvudrollen och Tim Burton har regisserat. Klas sitter i soffan nu och sover till "Robinson" och jag ska gå ut på en kvällspink med vovvarna. Det är fortfarande plusgrader och snön försvinner sakta men säkert...:-))
När vi flyttade hit till Åsmundgården 1988 fick vi två goda vänner i våra närmaste grannar, systrarna Mary och Anna-Britt. Dom har under åren försett oss med tunnbröd och ägg och mycket, mycket annat. Vi har hjälpts åt med att passa varandras djur och haft ett mycket gott grannförhållande. Jag har fått lära mig att baka tunnbröd i deras bakstuga och dom har sett till att jag kommit dit och bakat till jul och påsk. Nu har Anna-Britt gått bort och vi var på hennes begravning igår. Jag har ju träffat henne i stort sett dagligen, i skogen, vid brevlådan eller hemma hos någon av oss. Jag saknar henne jättemycket. Mary har flyttat till äldreboendet i Lit och grannhuset är mörkt ocht tomt. Det är så mycket som ändras när någon dör och allting blir annorlunda. Även om det ju är livets gång så är det sorgligt och jobbigt när det blir så. Jag hoppas ändå att Mary får vara så frisk som hon är nu så att hon kan komma hem lite i sommar. Hon fyllde 90 år i december och är väldigt pigg, med full koll på allt.
När vi kom hem från begravningen var jag jättetrött och längtade bara ut i skogen. Marita hade också varit där så vi bestämde oss för att rensa huvudena med en långpromenad med vovvarna. Vi tog Björnvägen eftersom det var så löst i skogen pga tövädret. Vädret var grått och trist och snön var blöt och lös på sidorna av vägen. Hundarna hoppade ut i snön ibland men tog sig ingennstans. Dom sjönk bara ner och kom nästan inte upp ur diket ibland. Linus var envis och skulle absolut kolla nåt fågelspår, men även han gav upp till slut för det var för jobbigt. Det har tinat jättemycket de senaste dagarna och jag hoppas det fortsätter!
Hedvig kollar in snön i diket.
Linus kollar fågelspår. Björnvägen är bitvis isig och bitvis bar och det ligger forfarande mycket snö på sidan av vägen.
Idag lördag har jag bara tagit det lugnt för jag har ont i ryggen. Jag har inte blivit fri från det sen jag var i Skinnskatteberg. Då knäppte det till i ryggen ordentligt, sen blev det lite bättre ett tag men nu är det riktigt ont igen. Klas åkte in till stan och handlade lite åt farfar och hämtade hem Johanna som sov i stan hos en kompis inatt. Jag tog en promenad med hundarna längs vägen eftersom det inte går att gå i skogen. Trist att gå efter vägen, men Lin behöver ju faktiskt få göra det också. När jag kom hem igen så sken solen och det var jättevarmt ute. Jag passade på att träna slalomingångar med Lin. Det börjar gå riktigt bra. Hedvig fick lite lydnadsträning bara för skojs skull. Det gick också väldigt bra. Duktiga hundar har jag! Sen satt jag på altanen ett tag och njöt av solen. Det var inte så många minuter men det var ändå en försmak av riktig vår. Hedvig och Lin tog sig en busstund i den blöta snön och Lovis låg på altanen och sov.
Klas och Johanna kom hem från stan. Johanna bytte om och åt lite och sen åkte hon till stan igen med en kompis. Hon kommer hem med sena bussen. Klas och jag lagade lax och vitlötsfrästa räkor med pressad potatis och sallad. Gott! Sen kollade jag på "Kalle och chokladfabriken" på tv. En konstig film men rätt häftig. Johnny Depp spelar huvudrollen och Tim Burton har regisserat. Klas sitter i soffan nu och sover till "Robinson" och jag ska gå ut på en kvällspink med vovvarna. Det är fortfarande plusgrader och snön försvinner sakta men säkert...:-))
Kommentarer
Trackback
