ingridwi

I söndags blev det promenad på Björnvägen med Klas! Kors i taket, Klas följde med på promenad! Hela Björnvägen fram och tillbaka gick vi. Det hade tinat ganska bra, vägen var i stort sett bar och hundarna blev riktigt leriga och fina. Vi blev också leriga på byxbenen.  Vädret var väl inte nån höjdare, dimmigt och lite duggregn och några grader varmt.
Men det var ändå skönt att komma ut en sväng. Och roligt att ha Klas med på promenad!





Måndag morron var det någon minusgrad. Lin kunde faktiskt gå på skaren på morronpinken. Sen var det bara grått och trist hela dan. Så det var helt ok att jobba. När det var dags för dagens långpromenad regnade det rätt bra. Jag tyckte att vi kunde göra nåt annat än pulsa i blötsnö i skogen så det blev slalomträning istället. På eftermiddan dök Harriet upp med Noah och hans syster Pippi. Long time no see... Vi drack förstås kaffe och sen tog vi en liten prommis i skogen. När vi hade gått ett tag så sa Harriet att hennes adrenalin hade nått sin topp och att det var dags att vända. Jag höll med, det var verkligen inget nöje att gå. Man sjönk ner minst en decimeter i varje steg i den blöta och lösa snön. Hundarna tyckte att det var helt ok och skuttade runt som vanligt.

Tisdag morron, mera fylla...Dvs idag är det Klas som fyller år. Jag gick upp tidigt och gjorde varma mackor och kaffe och  bjöd på det och gav honom en liten present, en ny fleeceskjorta. Han hade som vanligt glömt bort att han fyllde år, men blev glad av uppvaktningen. Sen åkte han iväg till jobbet och jag jobbade på här hemma. Vid lunchtid tog Marita och jag en promenad. Vädret var helt underbart. Vi tog Björnvägen för där går man rakt mot solen när man går mitt på dan. När vi vände och gick hem fick vi ta av oss jackorna för det blev så himla varmt. Hundarna såg ut som lerfigurer innan vi kom tillbaka till bilen. Tack och lov kunde vi skicka ut dom i snön för att ta bort det värsta.


Marita, Lovis och Linus vid vändplanen.


Lin och Linus på utflykt i djupsnön.


Inte så lätt att ta sig fram, men Lin ger sig inte i första taget.


Här var det riktigt jobbigt...

Ikväll har vi firat med fläskfilé och vin och Daimglass. Nu är klockan nästan 20.00 och det är faktiskt ljust ute! Det är så härligt och man blir så pigg och glad!

Jag måste bara visa några bilder som jag fick av Lena när jag var där och hälsade på. Dom är på Hedvig när hon var liten. Jag hade ju inte sett henne som valp så det var så kul att få dom. Kolla in vilken sötnos hon var redan som liten!


Pytteliten Hedvig med ett av sina syskon.


Lite större...


Ännu lite större...


I hundgården i Ärla hos Lena och Stig.

'
I Lenas famn i köket i Ärla.


I vintras i skogen här i Åsmundgården, 6 år gammal.

Hedvig är mitt lilla gosedjur! Hon har en alldeles särskild plats i mitt hjärta. Jag trodde aldrig att en hund som jag tog hand om som vuxen skulle kunna ta en så stor plats i hjärtat. Men Hedvig hon visste precis hur hon skulle göra för att få mig att smälta. Och inte bara mig... Och en tacksam tanke går ofta till Lena som lät mig få henne... Och att hon orkade övertala mig om att Hedvig faktiskt skulle passa hos mig. Tack än en gång, snälla Lena!!

Imorron är det Dymmelonsdag ifall ni inte visste det. En gång när jag frågade Johanna när hon var liten vilken dag som kom efter långfredag så lyste hon upp och sa: - Lååånglördag! (Det annonserar man om här i stan när affärerna har öppet till 16.00, omkring löning och så.) ;-))
Det sägs att vädret ska bli alldeles, alldeles underbart i påskhelgen. Vem vet, kanske agilitybanan kan komma fram till sista april i år igen?